"hans begåfning obestridlig"
[…] En yngre författere, som vid sitt första uppträdande inskref sig i den literära vensterns rullor'1, är Henrik Pontoppidan, som utgifvit en samling berättelser och skizzer under titlen "Stækkede Vinger". Talang finnes i dessa skildringar, för hvilka ämnena äro häntade från så väl hufvudstads- som landlifvet. Hans metod är väsentligen naturalistisk, men fjerran från den andefattiga, döda kompilation från detaljerade iakttagelser, fjerran från den maskinmessiga kopierande, hvartill naturalister, som sakna talang så lätt förfalla; hans ämnen få en mere fri och själfull behandling. Herre öfver sig sjelf, så att han aldrig skrider öfver sig sjelf, gränserna för sin begåfvning och sin uppgift, är han dock ännu icke fullt utvecklad; hans principiela motständare kunna ock finna åtskilligt hos honom att angripa, men hans begåfning är obestridlig och lofvar goda frukter i framtiden. Han tilhör en gammal dansk prestfamilj, som i de senare generationerna haft något grundtvigiansk prägel med allt mere och mere starkt framträdande, liberala tendenser. En broder till honom var prest, men lemnade den presterliga banan och grundlade en folkhögskola, efter de modernaste inom grundtvigianismen gällande grundsatserna, således med en viss sympati för fritänkarne, med hvilka dessa grundtvigianer göra gemensam sag emot statskyrkligheten. Henrik Pontoppidan är lärare vid broderns skola. […]
