Axel Lundegård til Henrik Pontoppidan
Sendt fra Engelbrektsgatan 12, Stockholm. 9. november 1902
mycket om literatur!
Engelbrektsgatan 12. Stockholm den 9 Nov. 1902.
Gamle vän.
Du har legat mig tungt på samvetet hela sommaren, d.v.s. att jag och min hustru med mig ofta tänkt på dig och de dina – och att jag ständigt uppskjutit med det långe bref, som jag ville skrifva till dig. Jag ville ha tackat dig för den nya Lykke-Pers-volym, du sände mig i våras, och för ditt bref efter mottagandet af "Elsa Finne". Boken om Lykke-Per og hans Kjæreste läste jag med den största glädje öfver den skildringskonst, hvarmed du trots de ogynsamma omständigheterna (bokens utgifningssätt; jag känner nackdelarne från "Struensee") hållit intresset vid makt. Härom skulle vara mycket att såga; men mitt bref skullde då bli en afhandling och vi skrifbordsmänniskor ha icke tid till att skrifva afhandlinger om hvarandras böcker. Just 2 därför vore det önskvärdt, att gamla vänner någon gång finge träffas; och jag börjar tycka att det är bra länge sedan jag såg dig.
Ditt bref efter "Elsa Finne" verkade på mig som ett trofast handslag; och det behöfdes. Så mycken dumhet, okunnighet och råhet, som den boken kommit att frodas i de svenska och danska tidningarnes spalter! Det var icke längre blott de glåpord och speglosor, gent emot hvilka jag redan hunnit bli förhärdad – nej, det var knutna händer och beskyllningar på heder och ära. Den starke skräddaren i Dannebrog1 skummade öfver, att ett så godt vapen mot Georg Brandes lemnats obegagnadt, och den riddar Krogenos2, som i Politiken upptagit E.B.s traslitna mantel3, försökte reducera det hela till en bagatell. (Hela artikeln var fiffigt gjord, synbarligen inspirerad direkt af G.B.) I de svenska tidningarne lästes de mest hårresande utläggninger, Aftonbladet anklagade mig patetisk för hänsynslöshet gent emot min vän Heidenstam, och hr. Falkman i Nationaltidende nämde Bang som en af de förorättade … Jag slog kapuschongen upp öfver öronen och satte mig att arbeta nere i Varberg. Resultatet är en liten bok, 3 som nu är färdigtryckt och som jag skall sända dig så fort jag får visshet om din adress. Detta bref skickar jag till Frederiksborg, efter poststämpeln på omslaget till "De vilde Fugle", som jag mottog för en tid sedan, medan jag var som vänt i farten med att lägga sista hand vid mitt arbete.
Jag har nu läst detta ditt dramatiska förstlingsverk och förvånat mig öfver, att det icke blifvit uppfördt samtidigt med att det utgifvits. Har det icke af dig inlemnats till någon teater? Eller har Nationalteatern stängt sina portar för en diktare af din rang? I så fall borde hr Christiansen4 snarest möjligt packa sig bort från sin plats. Det är ju möjligt, att anmärkningar kunna göras mot den dramatiska tekniken (enligt min mening, för resten, ett föråldradt begrepp!) där finns nog hvad teknici kalla "longörer" i stycket, handlingen har ikke alltid den dramatiska spänningen och farten – men det förefaller mig klart som dagen, att en betydande skådespelare skulle kunnat göra en högst intressant prestation af klitassistenten; och under alla förhållanden borde en dansk diktare af din rang kunna påräkna att få sitt stycka fram på den danska nationalteatern – ditt namn han anseende 4 nog att bära följderna.
Emellertid helsar jag dig som dramatiker och hoppas, att du till trots för det dåliga föret i portgången besluter dig för att gå vidare, och att ditt nästa drama kommer att byggas på en basis liknande den i "Lille Rødhætte", som jag tycker lätt borde kunna förvandlas till ett drama (fast med andra namn; jeg tror också, att det skulle ha varit verkningsfulare om du döpt om alla personerna i "De vilde Fugle" och icke låtit skådespelet ha någonting gemensamt med "Højsang" – annat än den naturliga frändskapen mellan människor, skapade af samma diktares fantasi.)
Det var mycket om literatur! Men skrif mig nu några rader och tala om din hustrus och dina barns och ditt eget befinnande och om alla era lefnadsöden under det sista året. Vi ha bott i Stockholm sedan förra hösten – som du vet – och varit i Varberg i sommar. Och jag har arbetat; voilà tout.
Vi tänka på din hustru och dig oftare än vi låta höra af oss! Min helsar hjärtligt Er båda och jag instämmer, som din tillgifne
Axel Lundegård.
