Axel Lundegård til Henrik Pontoppidan
Sendt fra Råsunda. 28. januar 1922

en vitnad Hamlet

Råsunda 28 Jan. 1922

Käre gamle vän,

först och främst ber jag dig tacke din fru å mina vägnar för telegrammet, som jag fick i går. Det var rörande snällt av henne att sända mig det. Men då jeg behöver mer utrymme för att klargöra situationen, än jag kan få i ett telegram, hoppas jag hon förlåter mig, att jeg besvarer det i sammenhang med ditt brev, som jag fick i förgår. Tack för det.

Så ledsamt, att du själv fallit offer för influenzan. Men min hustru och jag hoppas att den usla farsoten skall ta med silkesvantar 2 på dig och att du snart skall ha övervunnit de lömska infusoriernas angrepp. Då är det gott med en smula luftombyte och då är det gyllne ögonblicket inne att glädja den 77-årige dikter-debutanten1 i Helsingör med ett besök. Så vida inte din fru och du själv föredrage att komma till Sverige – som du är skyldig ett besök i egenskap av Nobelpristagare!

Men då skulle du vara tvungen att hålla ett föredrag. Och det har du kanske inte lust till!

Oss skulle du i varje fall finna i Råsunda ännu en tid. Och att vi skulle bli glada åt ert besök, behöver jag inte spilla många ord på.

3 Men vad jag synbarligen måste grundligere utreda är vår resplan! I mitt förra brev måtte jag ha varit mycket sangvinisk beträffande möjligheterna för oss att lyfta på vingarna! Sen dess har allt blivit mycket mer dimhäligt – och ännu sitta vi kvar häruppe, trollbundna av den utmärkt fungerande värmeledningen och ty åtföljande hämkänsla – jämte den för mitt vidkommande alltid lika smärtsamt spännande och hämmande frågan, om jag verkligen skulle kunne lära mig att stå på mina ben ännu en gång, jeg mener andligen, alltså göra något som duger. Jeg befinner mig dessvärre än en gång i Sturm-und-Drang-åren, fast på galna sidan av mandomsåren – en vitnad Hamlet, som undrar: To be or not to be.

4 Våra resplaner äro dock inte alldeles undanställde, endast en smula framskjutna. Det kan hända, att vi om en månads tid överraska din fru och dig i Overgaden neden Vandet. Och vi hoppas då finna er båda krya och glada. Det var så roligt om vi finga språkas vid en gång som i gamla dagar!

Jag har skrivit en liten artikel om "Björnsons hand" med utgångspunkt från din Bjørnson-framställning i "En Vinterrejse". Eftersom jag på sätt och vis intagit ett slags försvarsställning framför den gamle "björnsen", faller det av sig självt att jag skyldrar höviskt med mitt pennskaft för dig. Jeg skall senda dig struntsaken, om den blir tryckt.2

Min hustru hälsar Er båda hjärtligt.

Din tillgivne
Axel Lundegård

 
[1] dikter-debutanten: Galschiøt der havde udgivet bogen Helsingør omkring Midten af forrige Aarhundrede. tilbage
[2] artiklen blev optrykt i bogen Sett och känt, 1925, s. 114ff. tilbage