Vilden

Vildens anmälan

skall icke smyckas af vackra löften och tomma ord!

Det händer väl mangen, det som händt mig. Man sitter år efter år i sitt lugna hem, betraktar dagens företeelser på afstånd och ler åt de fäktande marionetternas bravader. Man har sin egen värld för sig och det växer blommor i rabatten därutanför. Da ser man en dag, att blommorna, som man älskar, trampas ner under den brutala kampen därute. Och man kan icke sitta stilla, man springer ut och blandar sig i vimlet och slår sitt slag.

Af en liknande stämning blef Vilden född.

Man frågar ironiskt, hvad Vilden vill?

Tillföra den allmänna diskussionen ett eller annat grand af sundt förnuft! Efter fattig rad och lägenhet.

Det förefaller, som kunde det behöfvas.

En man som icke tillhör något parti, har blicken öppen och händerna fria. Det kompromissas mer än nog i vårt offentliga lif; det räknas så smått med de möjligheter, som kunna nås. Jag skall säga er min mening fritt och frankt; utan att först räkna efter, om den också har utsikt att vinna gehör. Min egen, oförgripliga mening! Det kunde ju tänkas, att den också vore något värd.

Jag kan icke på förhand binda mig med löften om min hållning till den ena eller den andra af dagens frågor. Intressera de mig icke, kommer jag icke att beröra dem. Hur många af de frågor, som behandlas med viktiga miner och högtidliga later, äro värda den trycksvärta, som slösas pä dem?

Framför allt skall Vilden bli ett organ för vår kultur! Det låter som en paradox, icke sannt? Men de stora dagbladen ha icke utrymme för dessa frågor. Man säger: publikens intresse för dem är ringa.

Om så är, månne icke intresset kan väckas!

Vi veta dock alla att en nations betydelse icke uteslutande bestämmes genom storleken af dess arméer; den bestämmes också genom höjden af dess kultur.

Det svenska folket har en literatur och en konst, som aktas högt af främmande nationer. Har det svenska folket inga förpliktelser mot dem, som bära dess kultur?

Ack! Det svenska folket! Man säger att det sofver. Men ibland far det upp, gnuggar sina ögon och låter sin fosterländska entusiasm flöda ut öfver alla gränser. Så lägger det sig åter till ro.

Där sitter kanske någonstädes på en vindskammare, just i detta nu, en tänkare, en konstnär, en skald, hvars lifsgärning kan vara af långt större betydelse för vårt land än en färd til Nordpolen i ballong1. Men det svenska folket vårdar sig icke om honom och kanske dör han nyårsafton af svält.

Du bleka och tysta arbetare i kulturens tjänst, åt din gärning skall Vilden försöka skaffa den aktning och den hjälp, den förtjänar. Själf skall du också hjälpa mig i min sträfvan, ty du skall känna, att jag försvarar ditt lif af kärlek till vårt land. Vårt land har icke råd att låta dig gå under!

Och mins: för allt som har gnista och själ stå Vildens spalter öppna. Du må gärna förfäkta meningar, som icke äro mina, om du gör det med öfvertygelse och talang. Och ingen skall tro, att du är solidarisk med mig därför att ditt namn måhända kommer att pryda mina spalter.

Är detta en prenumerationsanmälan?

Jag tigger intet af publiken. Jag rullar mig icke som en mask i stoftet med bön om prenumeration eller ekonomiskt understöd. Den som tror, att jag kan bereda honom något nöje eller göra någon nytta, skall göra sig själf och mig det nöjet och den nyttan: att prenumerera.

Vildens prenumerationspris är: kr. 4,50 för helt år, 2,50 för halft år, 1,25 för kvartal och 40 öre för månad. Prenumeration å alla postkontor inom Sverige och grannländerna.

I Finland är priset: mk 5,25 för helt år, 2,75 för halft år, 1,40 för i kvartal och 50 penni för månad.

Vilden kommer att innehålla: Ledande artiklar i kulturfrågor. Artiklar om literatur och konst. Dikter, berättelser och skizzer. Artiklar om Göteborg och Göteborgsförhållanden.

Vilden är nemligen icke blott ett veckoblad för allmän kultur utan också en Göteborgstidning, och såsom sådan skall han försvara sin plats.

Vilden kommer från och med början af året 1897 att publicera en sammanhängande serie af Historiska silhouetter ur 1760-talets hoflif i Danmark af Axel Lundegård.

Läsare öfver Sveriges rike och i grannländerna: Tag allt som skrifves om Göteborg med på köpet. Fins det en gnista kvickhet däri, har det ju universelt intresse!

Läsare i Göteborg: Tag allt som skrifves om literatur och kultur med på köpet! Fins det en gnista snille däri, kan det väl också intressera dig!

 
[1] färd til Nordpolen i ballong: den svenske ingeniør S.A. Andrée (1854-97) fremlagde i 1895 sin plan om en ballonrejse til Nordpolen. Planerne vakte patriotisk begejstring og Andrées ballonfærd påbegyndtes i juli 1897, men forulykkede efter kun to døgn i luften. tilbage