Axel Lundegård (1861-1930)

Pontoppidan traf Lundegård i København i foråret 1887 og gjorde ham til sin svenske oversætter af novellerne i Fra Hytterne. Men det var først da Pontoppidan efter adskillelse fra sin første kone, Marie, i efteråret 1888 flyttede til København, at et nært venskab opstod imellem de to.

Sporene af Lundegård i Danmark er ikke særligt optrukne. I sine Erindringer (1937) fortæller Carl Behrens (s. 89) at Lundegård i pinsen 1886 deltog i Studentersamfundets tur til Horsens og herunder, sammen med Ivar Berendsen, "gjorde Stormkur til en lille, blond Præstedatter, vi traf ved Ankomsten til Horsens, og som aldeles ikke kunde forstaa Lundegårds svenske Sprog, men slog en kvidrende Latter op". Her har vi muligvis en kilde til hvordan Pontoppidans forhold til brdr. Berendsen kan være opstået. Eller omvendt hvordan forholdet til Lundegård er opstået. Heri skal yderligere forskes.

Der er (i Skjerbæks brevbase) registreret 134 breve og fra Lundegård til Pontoppidan 73. De er dog ikke alle bevaret. Brevene til Lundegård befinder sig på universitetsbiblioteket i Lund, breve fra Lundegård på Det Kongelige Bibliotek i København.

Liste over breve optaget her på netstedet.

Lundegård udsendte 1898-1900 en historisk roman i fire bind om Struensee. En människoskildring ur historien. I: Stadsläkaren i Altona, II: Vägen uppför, III: Vägen utför, (alle 1898), IV: Körsets Väg (1900)

Oversat 1898 til dansk fra tysk(!) af Alfred Ipsen som Struensee. En menneskeskildring fra Historien i tre Romaner. Bd. 1-3.

Osvar Levertins anmeldelser af værket kan læses her

Udsendte 1900 romanen Sturz, oversat s.å. til dansk.

Udsendte ???? den historiske roman

Fra NORDISK FAMILJEBOK KONVERSATIONSLEXIKON OCH REALENCYKLOPEDI - Ny, reviderad och rikt illustrerad upplaga

Redaktionskommitté:
Leche, V, professor vid Stockholms högskola
Nyström, J. F., lektor vid högre realläroverket å Norrmalm
Warburg, K., professor vid Stockholms högskola
Westrin, Th., förste arkivarie i Riksarkivet, kommitténs ordförande

Redaktör: Th. Westrin

SEXTONDE BANDET
LEE - LUVUA
Stockholm 1912

Axel Lundegård, författare, f. 17 dec. 1861 i V. Sallerup, Malmöhus län, student i Lund 1881, debuterade 1885 med novellettsamlingen I gryningen, som något kärft och koncist tolkade smärtan öfver brustna illusioner från studenttiden. Öfver hufvud var L. en entusiastisk anhängare af 1880-talets ledande idéer och häfdade både i tal och skrift en ifrig radikalism, som dock med tiden fick blekare färg i den af honom 1896-97 utgifna litterära veckotidningen Vilden. Den förtroliga vänskapen med Viktoria Benedictsson kom äfven hans litterära alstring till godo. Dels blef L. hennes medarbetare, så länge hon lefde, dels fullbordade eller retuscherade han några af hennes efterlämnade skrifter; hans stora på författarinnans bref och anteckningar stödda biografi öfver Viktoria Benedictsson (1890; 2:a uppl. 1908) är ett intressant bidrag till hennes karakteristik. L:s andra fullt själfständiga dikt, nyckelromanen Röde prinsen, ett ungdomslif i stämningar (1889, 2:a uppl. 1910; öfv. till da. 1901), är ett slags sammanfattning af och uppgörelse med de gångna årens erfarenheter. La mouche. En roman från ett dödsläger (1891, 3:e uppl. 1910; öfv. till da. 1896) handlar om kärleken mellan "Camilla Selden" (Elise v. Krienitz) och den döende Heine. Framställningen af skalden och geniets både fängslande och förödande makt är mindre öfvertygande, motiveringen af hjältinnans tragik mindre lyckad än analysen af en gåtfull kvinnosjäls slitningar mellan lifstörst och lifsskygghet, en i flera af L:s verk förekommande konflikt. Mycket omtyckt blef Titania (I-II, 1892, 3:e uppl. 1911; öfv. till da. 1893, 2:a uppl. 1897) med sin svenska herrgårdsromantik och sitt afgjordt nordiska kvinnoöde. Föredraget är vårdadt, mjukt, lätt vibrerande af sentimentalitet, prosan, med sin prolog och epilog på vers, den för L. alltmer typiskt klara och ansade. Slag i slag utgaf L. härefter Prometheus (I- II, 1893, 2:a uppl. 1901; öfv. till da. 1894), Stormfågeln (1893; öfv. till da. s. å., ny uppl. 1903), Faster Ulla och hennes brorsdöttrar (1894; öfv. till da. s. å.), Fru Hedvigs dagbok (1895; ö fv. till da., 2:a uppl. s. å.) och Tannhäuser (I-II, 1895; öfv. till da. s. å.); härtill slöto sig närmast en samling Dikter (1896) och Asra (1898; öfv. till da. s. å.). Denna vidlyftiga produktion led af upprepningar och maner, men befäste L:s anseende som talangfull berättare. Hans lifliga historiska intresse och bildning jämte inflytanden i synnerhet från Heidenstam riktade emellertid hans håg alltmer åt historisk-romantisk diktning. Först utkom den stora cykeln Struensee. En människoskildring ur historien (3 dlr, 1898-1900; öfv. till da. 1898-1900). I en serie färgrika och fyndigt iscensatta tablåer framträder den erotiske äfventyraren och intressante lyckoriddaren mera än ideologen och statsmannen. Af L:s följande tre mera realistiska arbeten, Sturz (1900; öfv. till da. s. å.), Elsa Finne (2 dlr, 1902, 2:a uppl. 1903;öfv. till da. 1902, till holl. 1903) och Känslans rätt (1902; öfv. till da. s. å., till höll. 1903), är det andra det mest betydande. Viktoria Benedictssons lifshistoria får här ny förklaring. Till första delens mera jämnt fortskridande episoder bildar den andra delen, i ett slags dagboksform, med sin snabbare, hetare puls, sitt sannskyldiga dramatiska crescendo en bjärt och anmärkningsvärd kontrast. Denna del med sitt skakande innehåll och sin för författarinnan så karakteristiska direkta, sakliga och djupt personliga språkform är ett värdefullt psykologiskt dokument. Till den historiska romanen återvände L. i de pittoreska medeltidskrönikorna Drottning Margareta (I, 1905, 2:a uppl. 1906, öfv. till da. s. å.; II, 1906, öfv. till da. 1907), Drottning Filippa (1907; öfv. till da. 1909) och Drottning Cilla (1910). Hans senaste arbete, Den stora dagen (1911), är en nutidsroman med lyrisk-polemisk grundton. - Lundegårds språk utmärkersig för sin genomskinlighet, men blir ofta för utspädt eller förpoleradt. Kompositionen är vanligen säker och sorgfällig, ehuruibland alltföruttänjd, karaktärsteckningen skicklig, men sällan djupgående,fabuleringen lättflytande, händelseutvecklingen effektfulltarrangerad och underhållande, stilen med sina förtjänsterstundomför "kalligrafisk". - Se 0. Levertin: Svensk litteratur,I (1903). 2.

E.A-ie.

Broderen Justus Evald Lundegård, målare, f. 5 april 1860 i V. Sallerup, Malmöhus län, studerade för Perséus från 1878 och i konstakademien i Stockholm 1880-84 samt därefter i Mimenen och Paris. L. målar skånsk natur och skånska stämningar - Hän mot kvällningen (1898, Göteborgs museum), Arilds pinjer 1903, Malmö museum) - med god karaktär och frisk koloristisk hållning; han har äfven utställt landskap från Norge, Oberbayern och Italien samt förtjänstfulla interiörer.

Fra Svenskt biografiskt handlexikon / II:99 (1906) :

Lundegård, Axel, författare. Född i Västra Sallerups förs. af Malmöhus län d. 17 dec. 1861. Föräldrar: kyrkoherden Jöns Christian Evald Åkeson-Lundegård och Ida Bernhardina Ingeborg Hallberg.

Student i Lund 1881, debuterade L. 1885 med en samling novelletter I gryningen samt utgaf s. å. tillsammans med Ernst Ahlgren (Victoria Benedictsson se I: 68,) skådespelet Final, som 1888 uppfördes på Dramatiska teatern. Under de närmast följande åren skrefvo L. och nyss nämnda författarinna tillsammans romanen Modern 1888, och skådespelet Den bergtagna, en kärlekens tragedi 1890. S. å. utgaf L. Victoria Benedictsson, en själfbiografi efter den aflidnas efterlämnade bref och anteckningar. L. har vidare utgifvit Röde prinsen, ett ungdomslif i stämningar 1889, La mouche, en roman från ett dödsläger (med motiv från Heines lif) 1891, Titania, en kärlekssaga 1892, med hvilket poesirika och fulländadt skrifna arbete L. först riktigt slog igenom, Prometheus, en konstnärssaga 1893, Stormfågeln, en historisk silhuett med bakgrund och ram 1893,Faster Ulla och hennes brorsdöttrar 1894, Fru Hedvigs dagbok 1895, Tannhäuser, en modern legend 1895, Dikter 1896, Struensee, en människoskildring ur historien i tre romaner 1898--1900, Asra, en nutidsidyll 1898, Sturz 1900, Elsa Finne 1902, Känslans rätt 1902.

1896-97 redigerade L. först i Göteborg, sedan i Stockholm den litterära veckotidningen Vilden. 1897-98 företog L. med understöd af Svenska akademien en studieresa till Italien. 1900-1901 vistades L. i Ungern.

L. är en författare, hvars litterära bana gått fram i olika riktningar. Det ligger därför något obestämdt öfver L:s författareskap, hvilket likväl icke hindrar, att åtskilliga af hans arbeten, t. ex. Struensee, äro gifna med karaktär och i en glansfull framställning. L:s styrka ligger i den ytterst väl utarbetade och lätt löpande stilen. Elsa Finne, hvilket arbete skildrar fru Benedictssons – Ernst Ahlgren – lif, väckte ett mer än vanligt uppseende, hufvudsakligen på grund af att bokens senare del tyckes ha tillkommit direkt efter dagboksanteckningar, som den olyckliga kvinnan lämnat efter sig, och hvilka lämna en djup inblick i hennes sorgliga öde. Dessa anteckningar har L. icke låtit undergått någon större omarbetning, utan helt enkelt ordnat i följd, ett handlingssätt, hvars finkänslighet blef föremål för mycken debatt.

Gift 1894 med Jeanie Caroline Huglina Mac Dowal.