Axel Lundegård til Henrik Pontoppidan
Sendt fra Engelbrektsgatan 12, Stockholm. 6. december 1901
hur många volymer som heldst
Engelbrektsgatan 12
Stockholm den 6 Dec. 1901.
Käre vän.
Tack för ditt bref. Och tack för Lykke-Per. Din förläggare har nemligen haft den goda idéen att sända mig boken om hans stora verk dig oåtspord! Förmodligen hade du gett order därom en gång för alla. Visserligen ha vi fått undvara din välkända handstil på dethär exemplaret, men när du kommer upp till Stockholm – snart – kan du få rita dit ditt namn. Låt oss nu också snart få fortsättningen!
Hvad du säger, om hur Lykke-Per sväller ut – må stå för din räkning. På min hylla finns alltid plats för 2 hur många volymer som heldst af dig. Och mitt intresse skall icke slappna äfven om du ännu några år håller oss i en kvalfull ovisshet om hans vidare öden.
Jag nämnde att du skulle komma till Stockholm snart. Du behöfver tydligen ruskes upp ur din ensamhet! Pengar? Ack, pengar äro ju blott chimärer. Och jag har begagnat mig af den auktorisation du en gång gaf min hustru och öfversatt "Diktarlif" ur "Krøniker" till Svenska Dagbladets julnummer, som kallas "Vinterbloss". Nu skall jag försöka prässa ut ett så stort honorar som möjligt och sända dig det så fort jag kan få ut det. Jag vågar knappastnu icke√ hoppas, 3 att det skall helt och hållet betäcka din Stockholmsresa; men jag förmodar att det skall räcka åtminstone till ett par julklappar åt dina barn. Och du bör känna någon skyldighet att låta pengarne stanna inom landet; alltså bör du resa hit och ödsla bort dem här!
Jag arbetar, som du kan förmoda. Jag är midt uppe i en stor volym; och jag brinner af ifver att få den färdig. Följaktligen skrifver jag korta bref. – Mina artiklar från i somras har min hustru lofvat att leta fram; men hon är ute nu och jag har dem icke till hands. I alla fall helsar hon din fru och dig hjärtligt. Du skref ingenting nu, hur din hustru mår? ? Helsa henne, kyss hennes hand från mig. Och tag själf ett fast handslag från din gamle vän
Axel Lundegård
