Axel Lundegård til Henrik Pontoppidan
Sendt fra Stockholm. 14. juni 1895
Hur träffas i sommar?
Stockholm den 14 Juni 1895.
Käre vän.
Det var roligt att se din stil igen på ett bref. Jag har verkligen länge hyst uppsåtet att skrifva till dig och min hustru har alltsomoftast knuffat mig i ryggen för att påminna mig därom. Hon har nemligen också haft en smule dåligt samvete öfver, att hon inte genast svarade på ditt vänliga bref till henne. Nu har hon strängeligen ålagt mig, att säga dig riktigt vackert tack och detta ärende ber jag att härmed få besörja (ordalydelsen gillar hon kanske inte, men eftersom hon inte är hemma för ögonblicket, har hon förlorat sin talan. – (såvida hon inte tager upp saken när hon kommer hem – tillägger jag, spakt!)
Emellertid – å min hustrus och egna vägnar – det var trefligt att höra af dig. Det är 2 alltid trefligt att höra af dig – hör du! Det tycker inte endast jag utan också min hustru, som kallar dig "fursten af Montenegro" därför att du är "tsarens ende vän"1. (Hvem hon menar med tsaren, får du gissa!)
Hvad du säger om Tannhäuser, gläder mig. Jag förstår dina betänkligheter, då du hörde talas om titeln, och är morsk öfver att ha öfvervunnit dem. – Såg du E.B.s anmälan2 i "Politiken"? Den var sannerligen skrifven utan entusiasm, men det ser ut som skulle han vilja fortfarande gälla för välvillig. – Hemma i Sverige är det inte stort bättre. Jag skall skicka dig några rätt lustiga documents humains. –
Nu till annat: Hur träffas i sommar? Jag tycker snart det är tid på att du "dukker op"! Ämnar du sitta fastskrufvad vid din skrifstol hela sommaren?
Jag reser på måndag till Vestkusten, där vi nog komma att hålla oss 3 hela försommaren på ett eller annat skär. (Min adress är: Göteborg genom herr Alex. Barclay) Skulle du inte kunna taga dig en liten tripp ditupp, med barn och blomma? Det är ju mögligt att vi, t.ex., slå oss ned på Stillingsön och där äro ju både du och din hustru sedan gammalt hemtama.
För eftersommaren ha vi funderat på Visby (Gotland) men detta ligger ännu i vida fältet. För vinterne ha vi tänkt slå oss ner på landet någonstädes, där vi kunna lefva billigt, för att möjligen på så sätt kunna spara ihop en eller annan million att sedan använda på resor och highlife! Jaha!
Hur mår du och hur mår din fru och hur mår den lilla baby'n? (Det var ju en flicka?) Vill du kyssa den lilla nåden på hand för min räkning och med en chevaleresk åtbörd tolka min vördnad för hennes mor. Intag sedan en høfvisk ställning och låt din mun och dina hökögon le ett vänligt leende då du mottager en helsning från min hustru och en handtryckning från din tillgifna
Axel Lundegård
4 P.S. Nu kom min hustru hem. Och hon säger, att jag glömt fråga efter, hur det stod till med din familj – att det var sjukt i ditt hem sist när vi hörde af dig och att jag måste på något sätt uttala min (och hennes) sympati. Jaha. Det gör jag nu. Men jag hoppas det är öfver för länge sedan ("fastän det verkligen lät illa", hvisket frun bakom mig) och jag hoppas att mitt postscriptum nu bara kommer att framkalla en erindring om någonting som varit, men som är öfver nu. –
P.P.S. Låt höra af dig!
P.P.P.S. Helsningar!
Frun.
(hållit om pennan)
