Ola Hansson til Hans Larsson
Sendt fra Stockholm. 5. april 1885
korrespondera ordentligt
Stockholm 5.4.85.
Käre Vän!
Jaså, Holmberg1 vill bråka. Du skall ha tack för underrättelsen och kan vara så hurrlig att tillsända mig, men strax, det ifrågsvarande numret af bladet, emedan lösnummer icke kunna erhållas någonstädes här uppe. Om du vill ha numret tillbaka, skall jag naturligtvis återsända detsamma. Jag vill se, om det är nånting att taga om hand; det kan aldrig falle mig in att vända högra kindbenet till, då man ger mig en örfil på det venstra, och är inte artikeln alltför påtagligt förestafvad af nämd, så gör jag väl något vid den, – om jag annars gitter, hvilcket för öfrigt inte är alls säkert. Sådant gräl är nonsens; man kommer ingen väg; det är ungefär som två hundar stå och skälla argt på hvar sin sida om ett bredt vatten. 2 För öfrigt kan jag bättre (och med större rätt) bedöma Holmberg, Larsson & komp., än nämde herrar kunna bedöma mig. Jag skall försöka att få artikeln om Bååth2 placerad någonstädes, fastän detta kanske har sig svärt nog, då hans diktsamling3 väl blifvit anmäld redan så godt som öfverallt.
Hvad dina anteckningar beträffar, så skall du naturligtvis först och främst ha tack för att du haft det stora förtroandet för mig att lemna mig dem. Derpå sätter jag stort värde. De utgöra en rikhalligt material, som blir tacksamt att bearbeta och forma till helt konstverk. Deri ligger deras värde. Du måste taga dig samman för allvar; ju förr ju hellre; ty det skall till en gång ändå, förr el. senare. Tills detta sker, är de ju en död skatt, en förmögenhet på kistbottnen. Trots mycken fyllig stämning och många fina och skarpa analyser få de dock icke sin rigtiga betydning och till fulla, sjelfständiga värde, förrän de sammansmälts och utformats till större helgjutenhet. Med ett ord: dina anteckningar synas mig – till största delen – endast hafva värde som 3 material, men som sådant ett mycket stort värde.
Jag mins icke, om jag nämde för dig, att jag af en märkvärdig ödets skickelse kommit att bo inom tambur4 samman med Lundegård från Hörby. Vi äro mycket tillsamman; det är en mycket angenäm pojke; han super inte och "går aldrig ut", hvadan vi föra ett mycket anständigt lif, lefvar mycket "retirés". Hans bok5 – noveller samt ett till spelning å Dramatiskan antaget enaktsstycke, "Moloch" – skall utkomma i början af maj på universalbibliotektets förlag i Upsala. Jag har läst den i manuskript; den innehåller många goda saker. Till min egen bok söker jag ännu förläggare; till våren kommer den i alla fall icke. Haeggström, en hjertens beskedlig6, otroligt naiv menniska, ville icke, emedan den var så mörk och han känt sig så beklämd, då han läste den; Seligmann & komp., – mycke angenäme personer, icke heller, emedan de ansågo det icke vare affär (af underhandlingarne med dem har jag i alla fall haft den vinsten att bli anmodad lemna bidrag till "Julkvällen"). Manuskriptet ligger för närvarande hos Bonnier. – Det är eländigt stäldt med författarnes ställning. Levertin7 hade ännu 4 för kort tid sedan icke fåt förläggare till sin nya novellsamling8; hans förre förläggare, Fritze, vill icke9. Nordensvan10 fick för "Penseldrag" och "I harnesk" intet annat honorar än andel i den möjliga vinsten; för "Skuggspel" lyckades han knipa åt sig 200 kr. kontant. Skall man lefva som skriftställer, måste det ske genom tidningar och tidskrifter. Apropos tidskrifter, skall jag vara med i den bebudade stora tidskriften "Norden"11, som du nog sett omnämnas och som skall utkomma på Ernst Bojesens förlag i Köpenhamn; jag har redan lemnat ett bidrag.
Jag hade bref12 från Pontoppidan här om dagen, men vänter hvarje dag ett nytt. Han sade sig ha någonting att nämne för mig rörande öfversättningen af "Landsbybilleder", men då han icke visste, hvar jag var eller hurvida brefvet kommer fram, skrev han endast några rader. Ett föreg. bref13 från honom har totalt försvunnit under färden, i hvilket han uttalar sin mening om min kritik; nu skola vi korrespondera ordentligt, hvilket kan bli intressant nog. – Just så många bekantskaper har jag icke gjort; Geijerstam14 skall gifte sig till våren och går aldrig ut; Levertin15 är också förlofvad. Hos professor och författerska Retzius16 har jag gjort min uppvaktning och varit inviterad. Med Ahnfelt17 har jag varit ute en kväll, bjuden på kafé. Trifs inte allt för mycket!
Ola Hansson
