Ola Hansson til Hans Larsson
Sendt fra København. 21. marts 1884

den lyckligaste och friskaste menniska

Köpenhamn. Mars.

[datering påført med fremmed hånd, muligvis af brevmodtageren Hans Larsson:] 21/3 1884. / Klagstorp1

Broder!

Tack för ditt bref! Jag erkänner gerna min tröghet och senfärdighet.

Jag kan nu underrätta dig om, at mina dikter2 utkomma den siste april i kommission hos Haeggström i Stockholm. Papper och stil blir alldeles de samma som i fru Edgrens3 böcker, således mycket trefliga; el. hur? Tryckningen får jag sjelf bekosta; omkostnaden kommer att uppgå till omkr. 300 kr. Haeggström skall ha den sedvanliga andelen för distribueringen och allt dithörande (33 procent); om blott folk ville vara så hyggliga att köpa boken duktigt, så att man slapp att lida någon förlust.

2 Geijerstam ligger för närvarande här i staden på genomresa till Paris. Han skall, kan jag förstå, särskildt studera teatrarne4. Han ämnar nemligen till nästa år på Haeggströms förlag utgifva en tidning, som skall utkomma hvar fjortonde dag samt till väsentlig del skall sysselsätta sig med literära frågor. Jag kommer äfven att skrifva i den.

Jag träffade Geijerstam hos Bang5 en gång, vi pratade naturligtvis en hel hop om ditt och datt. Vi blefvo ganska mycket bekanta, som naturligt är af två svenskar i ett danskt sällskap. Jag har ännu ej besökt honom, men skall göra det med det snaraste. Af hans nya bok "Fattigt folk"6 kommer den ena berättelsen att införas i "Nationaltidende" i öfversättning af Nansen.

Hvad Bang angår, så har han mottagningsgille hvar måndag. Han ämnar visst mycket inskränka sin publicistiska verksamhet [och] egna sig mera åt teatern. Nu skall han ju först i spetsen för ett af ham sjelf bildadt sällskap uppträda i svenska och danska landsortstäder; det lär dessutom vara i fråga att 3 anställa honom som sceninstruktör vid Folketeatret. Och då kommer han naturligtvis på sin rätta plats.

Med öfversättningen af Pontoppidans "Landsbybilleder" blir der ingenting af. De förläggare, som jag vändt mig till, vilja ej åtaga sig förlaget. Berättelserna komma i stället att bli synliga i "Stockholms Dagblad" som erbjudit P. stort honorar. Men kanske jag i en framtid öfversätter annat af honom. Han har nämnt för mig, att han för närvarande är sysselsatt med en större roman.

Pontoppidan är den lyckligaste och friskaste menniska, jag ännu skådat: Han bor ute på landet, en 4 à 5 mil från Köpenhamn. Han är noget äldre än jag, gift sedan flera år tillbaka samt är redan hugnad med ett par småttungar7, som jag vid mit besök ej fick se, men som han sjelf förklarade för "rare" och "smukke". Hans hustru tycktes mig vara af folket. Jag tillbragte en mycket angenäm dag derute. Pontoppidan tyckte, att det vara vida bättre för mig att taga ett gevær på axeln och streife kring på markerna än sitta bland växterna i 4 Herman Bangs våning. Han rådde mig att bli en skildrare af folklifvet och sålunda fylla en lucka i den nutida svenska literaturen (som han för öfrigt ej kändte mycket till); och det rådet torde jag komma att följa. Jag är honom för öfrigt tacksam för mångt och mycket för han klargjort åtskilligt, som jag gått och funderat på. Och så kan det göre en godt in i själen att se en så frisk menniska, ty här i staden äro sådanne mer än sällsynta.

Bang var vid sin återkomst från Malmö alldeles full af entusiasm för Lindbergs Hamletspel8. "Véd De, han faldt hen ad Gulvet, faldt alldeles hen ad Gulvet" utropade Bang, då vi råkades. Sedan skref han en lång artikel om saken i "Nationaltidende". Han satte det stora i Lindbergs Hamletspel förnämligast deri, att han så fullkomligt var Hamlet i sin spel, att han aldrig betedde sig fullkomligt lika – skoladt, efter en bestämd plan – tvenne särskilda gånger, utan alltid varierad på mångalunda sätt sine åtbörder o.s.v.; alld efter ögonblickets omedelbara ingifvelse. 5 Deremot tyckte han ej så mycket om Lindberg som Egmont.

Hvad gör du egentligen nu för tiden el. hvad funderar du på för många saker för ögonblicket? Skrifver du något? I så fall fordrar jag att få se det, åtminstone delvis; ty, du, det har jag rätt till! Brukar du inte alls emellanåt göra ett öfverslag öfver din inre status? Och om så är, kunde du gerna meddela mig ett del annat af resultaten. Tänker du ligga på landet fortfarande el. hur har du tänkt dig den närmaste framtiden? Och så framför allt, hvarför kan du inte sjelf komma hit öfver en gång? Det är då ingen "resa kring jorden" att fara från Klagstorp till Köpenhamn; och du ruinera dig heller ej på saken. När skall flyttningen till Torp försiggå?

Här har vi en tid haft det allra dejligasta vårväder, köpenhamnarna äro mennisker, som kunna bli glada öfver litet. Ansigtena formligen lyste af glädja, då man i söndags flanerade på promenaderna. Men nu är det slask igen – som vanligt.

6 Har du inte hört något yttrande rörande mina Köpenhamnskorrespondenser till Nya Skåne9? Jag ville gerna ha reda på hur folket på slättan tycker om dem el. hvad de tycka om och inte tycka om i dem, för att ha något att rätta mig efter.

Det synes, som om det vore stämningens styrka och "Fylde" i mina dikter, som mest frappera menniskor. Pontoppidan, som jag sändt några af mina dikter och som särskildt berömde n. 3 af "Idyller" nämnde i sitt svar allra först, att det fremför allt var något "eiendommelig stemningsfuldt", som gjordt intryck på honom. Och Geijerstam, som jag sporde, hvad han tyckte om "Serenad" (som jo stod i "Puck"10), svarade, att somliga vers efter hans mening ej voro goda, men att deremot andra rent af ryckte honom med sig, så att han helt och hållet gick upp i stämningen. "På kyrkogården", som han läst i manuskriptet (det till "Puck" insända), var för mycket à la Heine, tyckte han. Geijerstam ansåg, att jag gjordt klokt i, att sjelf bekosta tryckningen, och det syntes, som han menade, att det vore en ogörlig sak att få 7 en svensk förläggare att förlägga lyrik. Han berättade för öfrigt en kostlig historia om Seligmann, om hvilcken han användt allt annat än blida uttryck. Han inlemnade sin "Gråkallt"11 til Seligmann samtidigt med att Christer Swahn12 inlemnade "En sjelfmördares anteckningar"13. Seligmann antog den senare, men refuserade "Gråkallt". Inom kort tid var "Gråkallt" (Björcks förlag) i det närmaste utsåld, då deremot Christer Swahns bok ej alls hade afgång. Så råkades en gång i Uppsala Seligmann, August Bondeson14 och Geijerstam. Bondeson, som visst är en stor filur, sporde spydigt Seligmann, hur det stod till med sjelfmörderanteckningarne. Seligmann blef mycket generad och sade: "jo, den gången var jag visst dum". Geijerstam jublade naturligtvis invärtes.

Jå snabbare du skrifver, ju snabbare skall du få svar.

Vännen
Ola Hansson

 
[1] Klagstorp: er navnet på den landsby mellem Trelleborg og Ystad, hvor Hans Larsson på den tid boede. tilbage
[2] dikter: Ola Hansson debuterede med Dikter i 1884. tilbage
[3] fru Edgren: Anne Charlotte Leffler-Edgren (1849-92), hvis novellesamlinger Ur lifvet var udkommet hos Haeggström. tilbage
[4] Geijerstam var medarbejder ved Aftonbladet 1884-86. tilbage
[5] Bang: Herman Bang. tilbage
[6] Fattigt folk: en folkelivsskildring, Geijerstams gennembrudsværk fra 1884. tilbage
[7] ett par småttungar: Karen født 6.10.1882 og Johanne Elisabeth født 4.2.1884. Besøget i Hjørlunde har altså fundet sted i februar eller marts 1884. tilbage
[8] J. August Lindberg (1846-1916), sv. skuespiller. tilbage
[9] Nya Skåne, avis udgivet 1877-87 i Malmö. Allerede som gymnasieelev i 1880 skrev Ola Hansson i Nya Skåne. tilbage
[10] Puck: tidsskrift der udgaves 1883 af Daniel Fallström; kun 11 numre udkom. tilbage
[11] Geijerstams debutbog, en novellesamling, udkom 1882 (Stockholm: F. & G. Beijer). tilbage
[12] Christer Swahn: pseudonym for Victor Hugo Wickström (1856-1907), svensk forfatter. tilbage
[13] bogen udkom 1882 (Stockholm: Geber; Seligmann). tilbage
[14] August Bondeson: (1854-1906), sv. folkelivsforsker. tilbage