Axel Lundegård til Henrik Pontoppidan
Sendt fra Hörby. 10. januar 1914
ditt attiska salt
Hörby 10 Jan. 1914.
Gamle vän,
först i dag kan jag skrifva och tacka å min hustrus och egna vägnar för den vänlighet och gästfrihet, Ni visade oss före jul. Det var inte mycket med mig då. Men ju mer förkyld man är, dess mottagligare blir man för värme. Där var varmt och godt i Snekkersten. Och det var inte värdfolkets fel, att det blef litet för hett på hotellet framåt natten. Jag hade säkert fått litet för mycket Københavnerluft i lungerna – och det dröjde ganska länge innan bakterierna släppte. Sedan fick min hustru ett anfall af dem. Men nu är också hon på bättringsvägen 2 och i morgon bittida tänka vi ge oss af till Stockholm.
"Storeholt" har varit bådas vår läsning under sjukdom och reconvalescens. Och vi äro båda lika intagna af boken. Jag vet inte ännu hvad skälet var till ditt beslut att tills vidare undanhålla oss denne njutning. Naturligtvis vore det idealet om en författare inte behöfde äta och alltså inte ge ut sina verk styckevis. Men i så fall kunde det också hända att han till sist bestämde sig för att inte ge ut dem alls – och allmänheten finge stå där med lång näsa. Olyckan är, att ett sådant infall aldrig kunde rinna upp i hjärnan på någon annan, 3 än en sådan, som tar sin uppgift i högsta grad på allvar. Hvadan alltså allmänheten måste bli förlorande part. I stället för att göra en vinst – hvilket skulle ha blifvit fallet, om en sådan idé blixtrat till i knoppen på någon af de otaliga bokskrifvare, som knuffas om plats åt sina likgiltiga alster på den nordiska marknaden!
Jag begriper fullväl dina känslor – jag som själf en gång tvangs att utge Drottning Margareta i två volymer med ett års mellanrum. (Den första såldes i 1500 ex. mer än den andra – hvadan alltså tretusen läsare nöjde sig med halfva boken!) Men när detta är sagdt, tillåter jag mig härmed förklara, att jag haft mycken glädje af det för förfs. 4 känslor otillfredsställande utgifvandet hvar för sig af din berättelse-series olika band, både "Torben og Jytte" och "Storeholt". Med detta andra band har du spännt våra förväntningar på hvad komma skall, mycket högt och vi längta efter mer af ditt attiska salt – tvifvelsutan en nödvendighetsartikel också√ för det offentliga lifvet i Nordens Atén. Tack alltså! Handslag!
Min hustru ber om sin hjärtliga hälsning till Er båda. Låt det icke dröja för länge innan vi få se Er på Brahegatan i Grenna! Vårt gästrum ligger visserligen mot sjön, men från balkongen utanför matrummet har man utsikt åt ett brant stupande bärg – den ljufligaste åsyn för slättbons ögon.
Du har redan mer än dubbelt så många beundrare i Grenna, som jag har i Snekkersten. Du kan tänka dig, hvad det skulle glädja dem att se samme syn, som vi på kajen i Helsingör.
Din tillgifne
Ax. L.
