Axel Lundegård til Henrik Pontoppidan
Sendt fra Valhallavägen 27, Stockholm. 12. marts 1894
"Små romaner"
| Stockholm. Valhallavägen 27. | den 12 Mars 1894. |
Käre vän.
Tack för ditt bref, som jag fick för nära 3 veckor sedan, och som legat tungt på mitt samvete. Men jag höll just på att lägga sista hand vid min nya bok, då brefvet kom, och jag ville hellre uppskjuta någon tid att svara, än att skicka dig endast några rader.
Det var dumt af mig att inte sända recensionerna, när du ville se dem; jag hade inte glömt mitt löfte, men jag ansåg det knappast löna mödan (som du förmodar). Det var mest blommor, uteslutande blommor, om jag undantar ett par tidstlar, som bragtes mig af tre surmulna medvandrare uppför parnassen: herrar G. Nordensvan1 (Aftonbladet) Tor Hedberg2 (Nordisk Tidskrift) och så lille Gugge 2 af Geijerstam3 – nej, det är sannt! hans artikel emot mig blef aldrig tryckt. Den skall ha varit så svår, at han inte fick in den i bladet (Dagens Nyheter) där han eljes är ordinarie literaturgranskare.
I "Politiken" har E.B.4 skrifvit en artikel, som er sötsur – och i "Dannebrog" jublar herr Oscar Madsen under rubriken "En Røst fra Broderlandet". Han önskar mig formligen välkommen och tycks inbilla sig, att jag för framtiden skulle ha lust, taga tjänst hos smörskolan – den Albertiska riktningen i Nordens Literatur. Jag vet inte hur man skall kalla den eljes – Borchseniusismen kanske? Eller O. Mismen eller Albertinismen?
Nej, jag förstår mig sannerligen inte på skolväsen i literaturen! Jag blir bara arg, när en bok bedömes inskränkt. Du skulle bara ha sett allt hvad herr O.M. läste mellan raderna i Prometheus! Det där gör alltid på mig√ samme intryck som när jag märker, att 3 en eller annan människa vill på något sätt personligen exploitera bekantskapen – jag får alltid lust att förneka hvarje förbindelse med den i fråga varande individen.
Det är ledsamt, att man aldrig skall få vara, hvad man själf är – människor vilja alltid göra en till det de själf önska at man skall vara. Men jag hållar med Gabriel Tollin5 däri, att det är bättre om ens arbeten andas ens egen begränsning än andras.
Det ser ut som skulle den s.k. Brandesianismen för närvarande stå rätt trångt i Danmark; och har reaktionen en gång börjat, blir det väl en hel syndaflod, ty de unge tjäna nu altid heldst under de segrande fanorna. Jag har däremot vanligen mest sympati för de färre; och dock är det mig omöjligt att vara troende, när jag ser E.B. rycka i fält och proklamera Nansens "Julies Dagbog"6 och Heibergs "Balkonen"7 som två den moderna literaturens storverk. Jag har nyss läst "Balkonen" och jag är ett enda stort ? Skall det föreställa ett literärt storverk, så vet jag inte 4 hvad literatur är. Men har jag någon aning om, hvad literatur är, så är E.B.s anmälan antingen baserad på en fix idé eller afsiktligt färgad med sympatiens bjärteste färger. Men detta är då politiskt dumt, ty han skadar sin sak. När angreppen mot honom och hans "Aandsretning" bli allt häftigare och häftigare, är det icke klokt att – om man vill häfda denna Aandsretnings betydelse – peka på Balkonen och Julies Dagbog som på de två förnämsta praktblommor, den alstrat. – –
Men nog nu om literatur!
Jag längtar efter att få trycka din hand och hoppas, vi råkas någon gång i sommar. Hvor ämnar du hålla hus? Vi resa visst nedåt Skåne, och komma vi dit får du och din hustru komma till oss eller vi till Er. Antingen berget till Mohamed eller Mohamed till berget. – Hvad våre öfriga planer beträffas, så vet jag ingenting än. Vi ha tänkt på ett år i Italien, men det beror på ett par andra upplagor.
Min vördnad för din hustru – och ett handslag til dig själf från din tillgifne
Axel Lundegård
[fortsat opad i venstre margin:] Ja, och så min hustrus bästa helsningar till dig och din fru!
[tilføjet opad i venstre margin på side 1:] Prometheus utkommer på danska i vår, hos Pio, öfversatt af Alfred Ipsen. Min nya bok heter "Faster Ulla och hennes brorsdöttrar". Innehåller fyra "Små romaner". (Jag har dock inte stulit din titel!)
