Axel Lundegård til Henrik Pontoppidan
Sendt fra Götabergsgatan 5, Göteborg. 22. januar 1906

lust en bredare skildring

Göteborg den 22 Jan. 1906
(Götabergsgatan 5)

Käre vän,

ditt bref kom mig nyss tillhanda. Jag hade just för en vecka sedan fått din bok om Borgmästare Hoeck och hans fru; och gick hafvande med ett bref till tack. Det är ett utomordentligt intressant ämne du lagt hand på i denne flyktiga skildring af två människoöden. Båda hufvudpersonerna lefva för ens erinring länge efter det man slutat läsningen – och sysselsätta beständigt ens fantasi, hvilket är ett kriterium på, att man njutit ett stycke god konst. Utomdess har du gjort ett grepp in på ett område, som jag aldrig hittills vet mig ha sett behandladt i vår eljes allt-behandlande literatur; och fyndet är så godt att det mycket skulle forvåna 2 mig om du icke förr eller senare finge lust att göre ett liknande ämne till föremål för en bredare skildring. Allt i allt lyckönskar jag dig till att ha gjort ett godt arbete och trycker din hand till tack.

Hur jag lefver? Ja, det är länge sedan vi hörde af hvarandra och att skrifva hela mellantidens historia är icke gjordt i en handvänding. Bäst vore, om vi kunde få språka därom; och eftersom du har reslust kunde du kanske en gång, när du är ute på din promenad, göra oss den glädjen att kasta dig på tåget och komma hit (i sälskap med din fru)?

I korthet sagdt har jag suttit i Grenna och arbetat oafbrutet tills i Sept. förra året. Men redan i Juli blef min hustru så sjuk, att hon måste undergå läkarebehandling – och den har sedan fortgått oafbrutet och kommer helt vist att fortgå ännu åtskilliga månader. 3 Därför sitter jag nu här och arbetar på andra delen af "Dr. Margreta".

Det är för ett svårartadt, kroniskt nervlidande som min hustru undergår (hypnotisk) behandling. Hon har varit och är ännu mycket klen. Resultatet af den långa kuren har ännu icke kommit till synes. Men man hoppas ju alltid att bättringen åtminstone skall vara en marche.

Du taler om att råkas – och du lägger dina fem fingrar på hela Europas karta! Frestare! Nog ville vi resa och nog ville vi gerna råka din fru och dig, men om vi kunna ligger i vida fältet. Grip därför du ögonblicket i de fladdrande lockarne och kom hit så att vi få språkas vid en smula. Vägen är kort.

Hjärtlig helsning till dig och de dina från min hustru och din gamle vän

Axel Lundegård