Axel Lundegård til Henrik Pontoppidan
Sendt fra Budapest. 15. januar 1901

sympatiserar med tendensen

Budapest den 15. Jan. 1901.

Käre vän.

Tack för bref och bok. Att jag skulle kunna taga illa upp någon din anmärkning förefaller mig otänkbart. Därtill äro vi för gamla vänner. Men det förefaller mig ibland, när vi byta meningar om literatur, som om våra meningar divergerat mer och mer under de senaste åren, då vi mycket sällan träffats. Och aldrig har detta, som sagdt, slagit mig 2 tydligare, än då vi sist talade sammen i Snertinge. Jag märkte, att hela min syftan och sträfvan t.ex. i Struensee√ var dig främmande.

Det skulle taga för mycken tid att ingå på ämnet nu. Men jag längtar efter att få ha dig för mig själf ett par dagar – för att få klämma dig andligen mellan sköldar.

Det gläder mig att du fått "høre meget ilde" för Det ideale Hjem. Det är ju en naturlig sak. Kritiken har för din räkning redan förbrukat alla det danska språkets superlativer, och en reaktion måste ju komma. Hvad är det för underligt däri, att manreaktionen√ kommer 3 just, då du utger en af de djupast gripande böcker, du skrifvit på länge.

Värre är att kritiken tycks ha inverkat på din egen uppfattning af "Det ideale Hjem". När vi talade om den berättelsen i Kbhvn, sade du själf (som sannt är!) att "Det ideale Hjem" var en långt betydligare bok än "Lille Rødhætte". Nu ber du oss allerödmjukast bedöma "Det ideale Hjem" som journalistik i novellform. Hvarför? Därför att den lagt hand på ett ämne så stort och rikt, att du icke mäktat det helt? Herregud ja, slutet är otillfredsställande; men den knuten, som du med friskt mod gått lös på, kan bestämdt ingen nu lefvande 4 diktare få upp. Likväl är det så mycket mer värdt, att du försökt, än om du knäckt tio mindre nötter med en elegant nötknäckare i din mästarhand! Där är så mycket vackert och stort och sannt och kändt i "Det ideale Hjem" att man gärna förlåter kokasseätaren hans något väl friskfyraktiga nattliga eskapad, som icke ens de skinande barna-ansiktena på sista sidan kunna förgylla.

Man tycker nemligen, att han mottagit för mycket för att på så vis stjäla sig undan betalningen. Han blir för liten i det han går. Han blir till bara√ hane, der sein Dienst gemach 5 hat. Man tycker, han har mycket att lära af den ridderlige tuppen, som, omgifven af sitt skrockande harem, spankulerar omkring och söker ut de bästa kornen åt hönorna, som värpa.

Också Adams syster, som du skildrar så lefvande och så nobel i profilen, att man icke ett ögonblick unnas henne åt tjocke-Smith, blir något väl flanig på landet med sin nye galan. Och detta endast därför, att du blott framställer faktum naket, utan motivering. Hur väl är icke däremot skilsmessan motiverad! Det där känner man formligen i luften allt sedan hon kommit till det gamla hemmet igen.

6 Utomordentligt roligt är gamle Smith skildrad – ja, hela familjen för resten. Och Adams förälskelsesföremål – den skildringskonsten tynger hårdt på Adams skuldror, när han smyger sig bort! Hade du gjort henne mindre lefvande, hade man nog lättare förlåtit honom.

Gästgifvarepojken öfver boken är också härlig! – – Men jag märker att jag måste sluta. Jag har också snart förbrukat väl många superlativer!

Alltså än en gång tack för boken och var viss om, at "Det ideale Hjem" med alla sina mänskliga ofullkomligheter, likväl är en god bok i 7 högre mening än flertalet af de fullkomligare tillsvarfvade literatur-alster, Danmarks literatur f.n. bjuder på. Dixi!

Är det sannt, som du säger, att en bok som Enevold Brandt1 "vundet megen Anerkendelse" så stämplar det enligt min mening hela Danmarks "Aandsliv" för närvarende. Jag har icke orkat genom mer än en tredjedel, men hvad jag läst är så plattfotadt, ömsom så skickligt svarfvadt i detaljen, ömsom så skolpojksaktigt naivt, att man bara undrar öfver, hvad som kunnat inspirera förf. till detta digra opus. Hur i Guds namn kan en ung√ man sätta sig ett mål så lägt! Han siktar på en narrs stångpiska√ och träffar ackurat i bakdelen. Och så gnider han till på köpet sina händer och tror, der är bra gjordt. Och hela den danska 8 kritiken applauderar! – –

Om oss intet annat nytt, än att vi om en vecka resa till Kolozsvár. (Adr: Hotel New York. Kolozsvár. (fortfarande Ungarn!)

Hvad du skrifver om din hustrus befinnande har gjort oss obeskrifligt ondt; men vi hoppas ännu, att du ser för mörkt på hennes tillstånd. Du säger henne väl ibland, hur mydcket vi tänka på henne och hur säkert hon skulle få lindring om våra önskningar kunde hjälpa.

Min hustru tackar dig af allt hjärta för boken, som hon naturligtvis läste först af oss två. Och du vet ju, att hon sympatiserar med tendensen!

Au revoir en gång!

Din tillgifne
Axel Lundegård.

 
[1] Enevold Brandt: Svend Leopolds roman fra 1900. tilbage