Axel Lundegård til Edvard Brandes
11. maj 1895 (omtrentlig datering)
egentligen en mängd ting på hjärtat
[tilføjet med fremmed hånd:] hösten 1894 [11.5.18951]
Käre Edvard Brandes.
Tack för Asgerd2! Det var mig en glädje att mottaga den, som det varit mig ett nöje att läsa den. Redan när jag såg af tidningerna, at den väntades, kända jag en vänskapelig tilfredsställelse öfver, att den mest københavnske af alla Danmarks diktare lemnat sin kära hufvudstad och företagit ett andligt vikingetåg til Island. Jag hoppas, att det icke blir sista gången! Där finns stoff till många utmärkta dramer i de gamla sagorna! Men kanske föredrager Ni nästa gång att fara till Österlandet? Det skulle bestämdt locka mig, om jag vore så lärd i österländsk filologi, som Ni. Hvilket utmärkt drama skulle det icke, t.ex. kunnat bli af "Lervognen"3! Nå, jag förstår mycket väl den känsla, som gör att man icke gerna bär hand på13 ett sådant arbete, utan föredrager att ge en mera grundlig tolkning däraf. Men det retar mig i alla fall, att – eftersom vi i alla fall skulle se det på alla Skandinaviens scener – vi icke fingo se det omskapadt af en diktare och filolog√ i st.f. omstufvadt af en faiseur och dilettant, låt vara att han i båda egenskaperna är skicklig nog.
[Men nog om allt detta. Jag skulle ha lust att skrifva ett längre bref til Er, men tiden medgifver det icke nu.4] Jag har egentligen en mängd ting på hjärtat; men jag måste läsa mitt korrektur5 i stället för att skrifva bref; det är nu "nödvändighetens tunga lag", för att tala i högtidlig 2 stil. Och egentligen hinner man ju aldrig tala ut i ett bref. Jag hade spekulerat på att få språka muntligen med Er i sommar6, då jag sökte Er i villan vid Helsingör; [Och min hustru hade likaledes sp7] och det var egentligen en stor missräkning för min hustru och mig att vi icke träffade någon hemma.
För resten hade jag verkligen också ämnat uppvakta Er med en liten billet doux efter det jag sett i tidningarne om ert missöde8 efter representationen9 af "Lille Eyolf"10; men som jag då själf var bekajad14 med en brinnande (arbets-)feber, blef det icke af. Ett telegram kunde ju ha gjort samma nytta; men det var svårt att därvid undvika en omedveten parodi11 på fru Ragnas12 epistel*) [fodnoten er muligvis teksten nederst på siden] och därför lät jag det vara.
[nederst på siden:]
så här, t.ex. Käre Edvard Brandes. Det gläder mig att Ni icke brände Er värre efter
[brevteksten uafsluttet]
