Axel Lundegård til Henrik Pontoppidan
Sendt fra Valhallavägen 27, Stockholm. 13. november 1894

skvallerstoff i literaturen

Stockholm. Valhallavägen 27. den 13 Nov. 1894.

Käre vän

Jag ser att ditt bref, som jag nu tackar dig för, är dateradt 13 Okt. Du har således fått vänta på svar en hel månad. Minsann håller jag inte på att bli en riktig Henrik Pontoppidan! (i afseende på brefskrifning n.b. Jag menar, att jag tillägnet mig ett af dine små fel men naturligtvis icke en enda af dina stora dygder.)

Emellertid – i dag skall det bli af. Jag behöfver inte säga, att goda föresatser inte fattats under den gångna tiden.

Det var underligt att inte herr Rohde framförde min helsning. Han lofvade det. 2 Att du inte fått telegrammet var ju mindre underligt, då du inte fanns i staden. – Min missräkning öfver att inte få skaka hand med dig var verkligen stor. Men nu tycker jag verkligen det snart är tid på, att du visar din hustru, hur Stockholm ser ut! Tänk hellre på den saken än på din "Fornemmelse, at det nu kan vare længe för vi ses." Till våren eller till sommaren kunna vi väl få tag på hvarandra någon gång. Min hustru längtar också efter att få göra Hr och Fru Henrik Pontoppidans bekantskap!

Det om teaterpjesen var bara skämt. Jag skref i somras ett litet stycke, som öfversättes till danska; men om det blir speladt, vet man ju icke. Här i Stockholm kommer det "foreløbig" inte upp.

Du skrifver, att sommaren för dig varit mager i literärt afseende; men jag erfar genom Politiken, att en ny bok af dig utkommer till jul. "Den gamle 3 Adam" har således fått makt med dig efter det du skref brefvet till mig?

Men, det är sannt, man skall inte lita på hvad som står i tidningar. Du således inte heller på uppgiften, att jag i ett förord till danska upplagan af Prometheus skulle ha "været rent morderisk mod den naturalistiske Digtning". – Hvad jag angrep var snarare den journalistiska diktningen – eller rättare sagdt journalismen som helhet; och framför allt det barn, som fødts af naturalismen och journalismen gemensamt: nemligen realitetshungern eller "Sensationsgraadigheden", som min öfversättere tolket mitt ord på danska. Det där, oss imellan, som G.B. numera (nästan) uteslutande representerar: vädrandet efter skvallerstoff i literaturen. E.B. skattade i sin recension öfver Prometheus (i Politiken) betydligt åt detta tidens lyte, hvarigenom kritiken måhända till sist sjunker ner 4 till kaffesladdrets nivå. Mitt förord var därför tillkommet lika mycket som en diskret polemik mot denna anmälan, som mot en annan, i Dannebrog, kallad "En røst fra Broderlandet" och signerad O.M. Herr Madsen höjde mig till skyarne för att samtidigt få angripa sin bête noire – G.B.– –

För närvarande knogar jag på med en ny, längre kärlekssaga, som skall heta Tannhäüser och som bör komma ut till våren, om allt eljes går efter beräkning. Mera nytt har jag nu inte att förtälja utan slutar i det jag ber om min vördnad för din hustru. Häri instämmer mitt vif, som också ber helsa dig genom

din tillgifna
Axel Lundegård