Axel Lundegård til Henrik Pontoppidan
Sendt fra Arild. 22. juli 1927
fick lita på mitt minne
Arild 22 Juli 1927
Käre gamle vän,
Jag har inte mycket i lyckönskningsväg att tillägga till mitt förra brev och du får tillräckligt att läsa ändå. Men min hustru och jag få inte saknas bland de många som i anledning av 70-årsdagen önska dig lycka. Vi se dig i andanom, i solsken på sjukhusets trappa, din fru står vid din sida och barn och barnbarn bilda en vacker ram till den vackra gruppen. Och danska folket kastar blommor för era föter. – Måtte verkligheten inte alltför mycket avvika från denna önskebild!
Jag sänder en streckare som jag skrivit till Svenska Dagbladet i anledning av 70-årsdagen. Om jag haft litet mer tid på mig, kunde den ha blivit fylligare. Jag hade inte heller här en enda bok till hands utan fick lita helt och hållet på mitt minne. Det hör till saken, att initiativet kom från tidningen och att artikeln alltså inte bara är en hälsning från mig utan också verkligen medför hyllning och tack från din svenska läsekrets.
Med många hjärtliga instämmanden från min hustru och hälsningar till fru Pontoppidan och hela familjen
Din tillgivne
Axel Lundegård
