Axel Lundegård til Henrik Pontoppidan
Sendt fra Grenna. 27. juni 1907

misstämning uppstått hos dig

Grenna 27 Juni 1907.

Gamle vän,

tack för ditt bref, som väntade mig här i går då jag kom hem efter några dagars bortvaro. Ja, det är verkligen ett slags "Kogleri, som omspænder os i den senere Tid". Men icke värre, än att vi med blickarne kunna genomtränga trolldunsterna.

Till svar på mitt från Hörby afsända telegram (i Julas) fick jag officiell underrättelse från telegrafstationen i Hillerød att min adressat var bortrest och oanträffbar. Jag var för resten bara några timmar i København då. – Ungefär lika många timmar hade jag på mig nu; jag måste nemligen 2 under alla omständigheter vara tillbaka i København samma eftermiddag, då jag väntade min hustru med expresståget från Berlin.

Jag förstår utmärkt, att du ingenting kunde göra för att släppa mig in i din kupé. Jag såg också, att mina vansinniga försök och mitt nedskuttande från tåget betraktades af järnvägspersonalen med öfverseende, som en engelsk journalists excentriciteter! Därigenom undgick jag dödsstraffet. Men det föll mig icke ens in at göra dig ett besök, sedan jag sett dig rulla bort. (För jag inbillade mig√ naturligtvis att hela familjen var med i kupén).

Detta ber jag dig särskildt framhålla för din fru, såsom den enda förklaringen 3 till, att jag icke gjorde henne min uppvaktning.

Och härmed hoppas jag min otur skall ha upphört – och att vi någon gång i sommar få nöjet se er båda här i Grenna! Du har rätt: vi ha för mycket att tala om för att det skall kunna utageras i bref.

Endast så mycket vill jag säga: Det har förefallit mig som om någon misstämning uppstått hos dig de senaste åren, möjligen föranledd af yttranden, jag fälet i mina bref och som icke varit tillräckligt välöfvervägda. Skulle så vara ber jag dig tro, att de aldrig kommit från hjärtat, om de gjort dig ondt, att de alltid måste ses mot backgrunden af vår gamla vänskap och att jag alltid varit, som jag är,

din tillgifne
Axel Lundegård