Axel Lundegård til Henrik Pontoppidan
Sendt fra Mora. 16. september 1901

Jag skrev imot Wirsén

Mora den 16 Sept. 1901.

Käre vän.

Tack för ditt bref och två ord till svar. Också vi ha kännt det tomt att icke veta någonting om din hustru och dig, och natten innan ditt bref kom, drömde min hustru om dig (Telepati). Vi äro så glada öfver, att din fru är så mycket bättre, helsa henne och säg henne det från oss båda.

Mycket mera hinner jag icke i dag utan öfvergår till formuläret. Vi ha också i sommar bott på Aranäs. Vi ha haft det någorlunda, fast min hustru 2 varit och är rätt klen och jag icke fått gjordt det arbete, jag hoppats få gjordt. Min tid har blifvit en del sönderslagen genom tidnings-√artikel-skrifning och polemik. Jag skref i våras tre artikler i Sv. D. mot Svenska Akademien och d:r. Wirsén1, därmed afsägande mig alla utsikter till platsen i Nobelinstitutet. Jag har icke artiklarne till hands men jag skall skicka dig dem en gång, när jag kommer åt dem. Jag skall också, från Stockholm, skicka dig ett ex. af en ungersk öfversättning2, som jag utgaf i våras och som sedan kommit ut i ny upplaga. – Vi ha varit här uppe, hos Zorns, 14 dagar, men 3 resa imorgon till Stockholm, där vi hyrt en liten hattask (våning) för vintern och hoppas kunna inrätta oss ett hem, om Försynen ger oss medel att lefva.

Vår adress är tills vidare: Hotel Clara Larsson, Birger Jarlsgatan 17, Stockholm; men efter medio af Okt. blir den (med Guds hjälp?) Engelbrektsgatan 12.

Nu sedan Hørup blifvit minister, vänta vi snart att få se nyheten om din utnämning till Professor med diktargage.

Min hustru kommer till telefonen och säger: Hjärtlig helsning till Er båda. Afringning.

Din tillgifne
Axel Lundegård

 
[1] artikler ... mot ... Wirsén: Om disse artikler skrev akademiets sekretær David af Wirsén til akademimedlemmet Esaias Tegnér 28.5.1901:

Jag känner mig [...] särskildt missmodig med anledning af Axel Lundegårds förolämpande artiklar i Svenska Dagbladet mot akademien och mig. De gå genom 3 nummer och äro så hätska som möjligt. Och åt denne författare har jag utverkat förnyade statsunderstöd samt Besekowska resestipendiet! Jag blef så upprörd af särskildt pingstaftonens mot mig riktade artikel, att jag kom ur jämvikt. Visserligen har jeg fått tröst och styrka där, hvarest jag sökt den, nämligen vid altaret, och jag känner i mitt hjärta intet agg mog försmädaren, men jag är djupt sorgsen ända därhän, att jag är skygg för männeskor." [citeret efter Schück III, s. 108]

tilbage
[2] öfversättning: Ference Herczeg (1863-1954): Gyurkovicsarne, auktoriserad öfversättning efter A Gyurkovics-fiúk med inledning af Axel Lundegård. 244 s. Udkom 1901 i to oplag på Gernandts forlag i Stockholm. tilbage