Axel Lundegård til Henrik Pontoppidan
Sendt fra Valhallavägen 27, Stockholm. 23. december 1894
Din prosa är lyrik
Stockholm. 27 Valhallavägen, den 23 Dec. 1894.
Käre vän.
Tack för "Den gamle Adam", som kommit mig tillhanda och framburit ditt: "Glædelig Jul". Det är tid på, att jag låter julönskningen eka tillbaka. Jag önskar dig både en god jul och ett godt nytt år. Och jag önskar, egoistiskt, att jag måtte få tillfälle att trycka din hand någon gång under år 1895 – det lyckades mig inte under året 1894, som du vet.
"Den Gamle Adam" har jag haft mycket nöje af. Din stil är alltid god; här är den ofta kvick. Du har visst en satiriskt-humoristisk ådra, som du inte odlat tillräckligt. I vår tid, då hvarje bonde, som upptäcker en eller annan källa med mer eller mindre grumligt vatten på sina ägor, inhägnar platsen och förvandlar sitt hemman till helsobrunn; och då så mången literaturens bonde gör på samme sätt: gör så stor affär som möjligt af ett litet källsprång med 2 vatten, som ingenting är värdt; i vår tid, säger jag (förlåt min långa, tyska mening!) borde en Proprietær som du inte ha låtit det källsprång, som fanns på hans stora domän, ligga så länge obeaktadt. Du borde ha låtit slå på stora trumman för ditt vatten, som innehåller både kolsyra och järn. – – Men jag skall inte fortsätta med mitt något hårdragna bildspråk. Jeg tycker om din bok. Det vill säga: Jag beundrar den konst och den kvickhet, hvormed den är skrifven, men betraktar den för öfrigt blott som en öfvergångsstation till andra, större uppgifter. Du är en romantiker, som roar dig med att försöka piska romantiken ur din egen kropp. Det har du nu med allsköns grundlighet försökt göra först i "Nattevagt" och sedan i "Den gamle Adam". Gå på med det! Du gör det så lustigt, att man tycker det borde lyckas; men det är samma stämning öfver det, du skrifver i den vägen, som öfver de dikter af Heine, däri han sökte piska romantiken ur sitt kött. Du blir ju själf 3 lyrisk både här och hvar. Din prosa är lyrik, det är strängespel så godt som något annat, fast det saknar rim. Herregud – "lirik" är väl inte bara rimmad poesi. Och ditt ode till den danska prästgården är så lyriskt som man kan begära!
Men själfva dualismen mellan ditt hat till lyriken och din egen lyriskt-romantiska naturell, skapar intressanta literära verk. Och därför får du gerna för mig uppehålla dig ännu en stund vid den√ mellanstation i din utvekling, där du nu befinner dig. I Den Gamle Adam säger du en mängd förträffliga ting på ett förträffligt sätt. Det är blott harmoni – det, som skulle hålla det hela tillsammans – som man saknar. Hvad jag tycker mest om i hela boken törds jag inte säga. Det är lyrik. Du kan ibland bara på ett par rader måla ett ansikte, som verkar på min fantasi som ett porträtt af någon gammel florentinsk mästare. – Men det tjänar till ingenting att försöka tala om allt i skildringsväg, som är bra 4 gjordt i din bok. Badorten och dess lif – biblioteksmannens första intåg och hans sentimentala spekulationen öfver den fetaste af de två fläskskinkorna Enevoldsen äro mycket lustigt gjorda. Etc. Etc.
Men jag måste sluta. Blott en sak ännu – diktaren Peter Nansen, som kommer ut i tre upplagor! Se där en man, som förstått att göra det mesta möjliga ut af sitt lilla poetiska källsprång!
God jul! Min hustru sänder sina obekanta helsningar till Er båda. Jeg ber om min vördnad för din fru, trycker i tankarne din hand och är
din tillgifna
Axel Lundegård
P.S. Bifogas ett urklipp ur Dagens Nyheter, som berömmer din bok på 11 rader. Mera kunde det väl inte bli i julbrådskan.
Do Ett högtidligt kort, som du ska' lemna din fru. Det skulle vi ha skickat Er, om jag inte skrifvit själf.
