Strindbergs "Sömngångarnätter"
Fra Sverig.
Stockholm, den 3. April.
August Strindbergs sidste Digtsamling: "Sömngängarnätter på vakna dagar" er en yderst mærkelig Bog. Han angiver selv det Synspunkt, hvorunder han ønsker den set, i det lille Indledningsdigt, der fører Tanken fra Slagterbutiken ved Avenue de Neuilly i Paris til Norrbro-Bazaren i Stockholm.
Där hänger på boklådsfönstret
en tunnklädd liten bok.
Det är ett urtaget hjärta
som dinglar där på sin krok.1
Han er vel den oprigtigste og mest uforbeholdne "Tvivler", nogen Literatur kan opvise, og idet han i sine "Søvngængernætter" gjennemgaar Religionen, Kunsten, Industrien, Literaturen, og Naturvidenskaben, ser han allevegne kun Tomhed og Forfængelighed. Han sønderbryder alle de gamle Idealer, og Omkvædet paa hans Sang er let: "Tro ej, att någet på jorden är stort". Men bag de skarpe Toner lyder der andre. Der er en Understrøm af dyb, vemodig Fædrelandskjærlighed og af lyse dragende Minder fra Hjembygden og Barndomstiden.
Ty det gamla, i all sin förskämning,
uselt var det – men det var dock stämning!2
Han spørger Nutidens storartede Industri:
Har du upplöst en enda gåta?
Har du givit ett hjärta tröst?
Mänskors barn ju ännu gråta,
ännu blöda blodiga bröst!3
Og han spørger Naturvidenskaben:
säg, du måtte väl kunna svara
vilken väg de döda ha gått;
vart vi alla en gång må fara,
var vår vagga från början stått!
Svar det har du, men ej på frågan,
svar på mycket som ej oss rör;4
Fortvivlelsen lurer bag den gjennemførte Tvivl; men med et kraftigt Tag ryster han den af sig og slutter med en Opfordring til at tage fat paa Arbejdet for Folkets Fremgang, til at "tro paa Livet", "tro, at det kan hjælpes."
Hell, hemland! Natten är över!
Det fega tvivlet, som kraften söver
för morgonsolen har vikit bort,
och klara dagen är här innan kort!
Se kring dig, tvivlare, hur andarne vakna,
och nedärvt högmod skall ödmjukt spakna,
och då skall tron till sist krypa fram,
och gör den ej det, så vare dig skam!5
Denne Digtsamling staar i Formen langt over hans tidligere, og navnlig indeholder den de fineste og stemningsfuldeste Naturskildringer. Den er tilegnet de norske Digtere Bj. Bjørnson og Jon. Lie, der er bleven Forfatterens Venner i Paris, og fra Forlæggerens Side er den ualmindelig smukt udstyret.