August Strindberg til Edvard Brandes
20. september 1889
Nu är jag arg
[Omkring 20 september 1889.]1
Kære Brandes,
Du blir aldrig fri från mig ändå! Först: Du besökte kongressen2 och Stockholm, och i så godt sällskap var mitt mindre hedrande! Festas af litterater ville du väl ej, då du reste incognito som Orientalikus. Sat!
Men nu kommer den sköna Fru Mann3 emellan oss!
Erinrar du, att då du frågade mig om hon skulle få öfversätta Hemsöborna till Tyskan, jag svarade, att andra redan höllo på, hvarpå du invände: skadar ej! Derpå sade jag: låt gå, för sedvanlig halfpartering. Och så var det färdigt.
Nu har den Sköna sålt mitt arbete till Neue Fr: Presse för
600 Floriner =
1,062 Kronor =
som Red: af N. Fr. P. i bref till mig erkänner vara köpesumma för "Recht des Abdruckes und die Übersetzung" Das heisst: Frau Mann skall ha för öfversättningen och jag för Abdruchs-Rechten.
Nu har hon gett mig 100 – (Ett Hundra) Kronor för mitt arbete, och behållit
962 Kronor
för öfversättningen!
Deremot har jag protesterat och kräfver nu 431 Kronor då jag anser 531 Kronor för hennes öfversättning är väl betalad med
40 Kronor per ark (16 sid).
Hade hon fått 2, à 300 Kronor hade jag ingenting begärt!
Nu är jag emellertid arg och färdig gå till process och chikan!
Hvad rör detta dig? Jo, hon vädjar till dig! Och har du glömt mina ord, då står jag utan vittnen!4
Är det underligt jag är i misère på detta sätt? Was thun?
O. S. A. Vänligen
August Strindberg
P. S. Svarar du på detta, så gif mig också ett postscriptum om en brochure: af mig:
Notice
Sur le Manuscrit etc
De la Chronique
D'Abul-Ghasi
utdelades på kongressen, eller om Graf Landberg undertryckte den!5
DS.