Axel Lundegård til Henrik Pontoppidan
Sendt fra Råsunda. 22. december 1923

Som Nobelpristagare skyldig ett föredrag

Råsunda 22 Dcb. 1923.

Käre gamle vän,

ditt brev har legat på mitt skrivbord allt sedan jag fick det – men i denna mörka månad skyr jeg pennan och finner ständigt nya skäl att undgå skrivbordet. Nu är julen i faggorna och den får inte flyga förbi utan en hälsning till dig och din fru från min hustru och mig.

Det gör oss mycket ont, att ohälsan tycks ha blivit lika bofast i ert vackra hem, som i vårt. Vi unna er bättre. Men som vi, tyvärr, äro särskilt sakkunniga, förstå vi också i grunden, vad det betyder för er båda av lidande och ångest, när husmodern en vacker dag förs till sjukhuset. Kyss din fru på kinden från min hustru och på handen från mig.

Dessvärre har jag också erfarenhet av vad det vill säga att inte få sin bok färdig! Men jag är viss nu, att du hunnit ett gott stycke på väg med din oregerlige björn och det är bara en tidsfråga, när du kan föra honom fram för allmänheten, en stark och välvoxen skogarnes konung med glänsande päls och pigga ögon. Själv är du, från min synspunkt sett, en Bamse med tolv mäns styrka, som taler om 8-timmars arbetsdagen med ett slags inbiten förtrytelse över, att den inte kan utsträckes till 16 eller mer, som på Jernbanehotellet förr i världen.

Min hustru har visserligen inte behövt ligga på sjukhus i år, men med hennes krafter är det alltjämt si och så. Och mot det hjälper inte ens vår utmärkte valuta, i synnerhet som den i vårt land gör guldmynten rätt svåråtkomliga! Sommarn tillbringade vi var på sitt håll, jag i Skåne, mest hos min bror målern, som bor en mil utenför Lund. Men jag begagnade också tillfället att se mig om i min födelseprovins och återfann en del av min kärlek till 2 torvan. Säkert är, att Skåne är ett mycket vackert land.

De Norstedtska festligheterne kan jag inte skildra som ögonvittne, men av allt att döma ha de varit rätt så ståtliga. Sveriges Författareförening fick en donation på 15,000 kr. för att med heder kunna utöva värdskapet vid det författaremöte, som alltså nu kommer att hållas här i Stockholm någon gång i Maj. För min del är jag inte så värst förtrollad av själva tanken, men tänker inte heller drapera mig i min eremitkappa och försvinna från horisonten. En särskilt lockelse till att utöva värdskapet med glädje skulle det vara, om du och din fru befanne er bland föreningens gäster.

För att återkomma till Norstedtska förlaget så talte jag en gång i höstas med Thorsten Laurin om dina önskningar med avseande på den återståande volymen av dina berättelser. Men saken är den, at han egentligen inte har avgörandet i sina händer. Därför tror jag, det vore bäst att du skrev ett brev till firman, erinrade om er överenskommelse och bifogade en förteckning på innehållet i den volym, du vill ha ut i vår1. Det skulle passa så mycket bättre, som din översättarinna fröken Anne Ljungberg, nu återkommit till fosterlandet efter ett par års utomlandsvistelse. Jag är övertygad om, att du bara behöver göra en hänvändelse til förlaget för att din önsken skall respekteras. Kommer du så själv till Stockholm strax efter det boken utgivits, kan du kanske få själva Lykke-Pers-upplagen att röra på sig!

Som Nobelpristagare är du skyldig oss ett föredrag, men det kommer inte att krävas av dig, för så vitt du inte är hågad2. Annars är det en mycket vacker föreläsningssal, som står till ditt förfögande. (Vi voro där nyss och hörde Yeats3 tale).

God jul till dig och de dina, från min hustru och din tillgivne

Axel Lundegård

 
[1] ut i vår: Først i dec. 1929 udkom et bind på Vårt Hems Förlag med Einar Thermænius' oversættelser af Ung Elskov, Vildt og Borgmester Hoeck og Hustru. tilbage
[2] foredraget blev aldrig holdt. tilbage
[3] Yeats: W.B. Yeats (1865-1939), irsk digter der modtog nobelprisen 1923. tilbage