Axel Lundegård til Henrik Pontoppidan
Sendt fra Hamburg. 1. juli 1922
än en gång: På Gjensyn!
Hamburg 1 Juli 22.
Hotel Vier Jahreszeiten
Käre gamle vän,
du har säkert undrat över min hårdnackade tystnad. Men du har tänkt: Han behöver tid att övervinna missräkningen att inte få vara samman med oss. Och sedan: Baden i Wiesbaden ta på kraftarne. Och sedan?
Nu får jag försöka ge dig en liten föreställning om vad vi upplevat. Någon ingående framställning kan det inte bli. Men jag hoppas vi träffas – om inte förr så när vi fara genom Danmark på väg hemåt.
Dr. Pagenstecher1 i Wiesbaden, som behandlade min hustrus ögon, ansåg henne så nedsatt till kraftarne att hon inte orkade med kuren. Likafullt tog hon det vanliga antalet bad och behandlades samtidigt av en annan läkare med elektricitet. Ovanpå kuren måste hon undergå en 2 livsfarlig operation i käken (fistel med var). För att vila ut sökte vi oss då söderåt och slogs oss ner i Herrenalb, en luftkurort i Schwarzwald. Innan vi varit där en vecka, måste vi resa till Willbad att konsultera en kvinnlig underlivsspecialist. Hon föreskrev operation snarast möjligt och gav oss brev till en kollega här i Hamburg. Följde så en brådstört resa och några dygn av ohygglig spänning, innan den bakteriologiska undersökningen här gett till resultat, att kräfta icke förelåg. Min hustrus kroppskrafter voro så svaga och hjärtverksamheten så nedsatt, att hon enligt läkarnas utsago inte kunnat motstå narkosen för en svårare operation. Midsommarafton undergick hon en något mindre underlivsoperation. Nu vårdas hon på kliniken. Efterbehandlingen kommer att ta sin dryga tid och innan hon får flyttas måste hon ha en smula krafter. Däri ligger, så vitt jag förstår, hela problemet tills videra.
För mig fanns inte rum på kliniken så jag bor på detta utmärkta hotel och går som en pendel mellan Alstern och Eisenbüttel, där min hustru nu ligger och drömmar om, att jag skall kunna locka dig och din fru att tillbringa en del av sommaren på Vier Jahreszeiten. Så kall och rägnig som midsommaren 3 hittills varit, skulle Ni kanske inte förlora så mycket på sommarnöjes-bytet! Hotellet äges av stamfränder till din Jakobe, de har säkert läst Lykke-Per och du og din fru skulle tvivelsutan få det som i Abrahams sköte. Billigt är här också. Mitt enkelrum går till 300 Mark, vilket knappt gör 3,50 svenska kronor. Och min middag på detta första klassens hotel kostar mig knappt mer än den förhistoriska svenska middagskrischen. När vi kommo hit, hade jag telegrafiskt betälat ett rum med två bäddar, vi fingo ett palatsrum med eget badrum, det kunde ha kostat 1500 Mark, men på räkningan kom, till vår glade överraskning, bara 600 Mark = 7,50 i svenska kronor.
Nu skriver jag inte allt detta under förhoppning att kunna locka hit er. Utan egentligen därför, att min hustru ligger och drömmar om det, som en stor lycka och är heroiskt beredd att bära följderna, d.v.s. att avstå från alla anspråk på besök om eftermiddagen, då hon anser det skulle vara fördelaktigast för mig att uteslutande få odla er!
Jag hoppas, din fru och du själv för närvarande äro kryare än när du sist skrev och att familjefesten i slutet av Juni ägt rum under lyckligst möjliga auspicier. Vi tänkte ha skrivit och frågat, om det var en högtidlighet som vi kunde ha fått delta i genom ett telegram. Men brevet blev bara 4 en tanke, som så många jeg skrivit – eller rättare: inte skrivit till dig.
Jag har glömt att nämna namnet på doktorn som opererade min hustru. Det var ingen annan än min giktspecialist, dr. Kühl. Han är också en utmärkt kirurg och har skrivit en bok2 om "Narkose und der Vorbereitung von Operationen". Om han har hjälpet mig av med min gikt vill jag tillsvidare lämna osagt. Säkert är att jag f.n. känner mig mycket kryare i det avseandet, fast spänningen under de senaste veckorna naturligtvis tagit på krafterna.
Och nu än en gång: På Gjensyn! Låt oss hålla fast vid det valspråket och snarast möjligt söka förverkliga den gamla, gamla planen.
Min hustru hälsar er båda hjärtligt. Framför också min hyllning till din fru.
Din tillgivne
Axel Lundegård