Axel Lundegård til Henrik Pontoppidan
Sendt fra Hamburg. 1. april 1922
stor glädje att få gästa er
Hamburg 1 April 1922
Hotel Vier Jahreszeiten
Käre gamle vän,
hjärtligt tack för senast! För oss båda var det en stor glädje att få gästa ert vackra hem och få vara samman med din hustru och dig. Men mer vill mer ha – och jag hoppas, det inte dröjer alltför länge, innan vi se varandra igen här i Tyskland. Som du ser sitter jag kvar i Hamburg – och väntar på er. Min hustru for med vårt svenska ressälsskap till Wiesbaden i Tisdags, men jag stannade för att undergå en 14 dagars behandling av doktor W. Kühl i Altona, specialist på gikt och den enda läkare jag hittills talt med, som tyckes ha någon aning om sjukdomens art. För resten, så vitt jag förstår, därjämte en framstående diagnostiker. Jag frågade honom i går, om han trodde sig kunna göra något för dig och kramade ur mig det lilla jag visste om fallet. Hans svar blev, som jag väntat: därom kunde han ingenting säga, innan han undersökt dig själv och fått en röntgenfotografi av käkpartiet. Nu hennställer jag till dig om du tycker det kan vara skäl att stanna över ett par dagar här i Hamburg och bjuda lyckan handen? Mitt intryck av Dr. Kühls samvetsgrannhet och skicklighet är så starkt, att det inte skulle förvåna mig, om han kunde ge dig den hjälp, du sökt hos så många andra läkare. I varje fall är ju ingenting förlorat, det känns bara skönt att bryta resan och kanske kunde vi få sällskap till Wiesbaden? Jag hoppas kunna fara omkring den 12 April.
I Hamburg kommer du strax att känna dig hemma. Så snart du öppnar morgontidningen, möts din blick av Hans Kvast och Melusine. Dr. Kühl är gift med en bror- eller systerdotter till din översättarinna, fru Mathilde Mann – 2 så du har det utmärkt förspänt på alla vis.
Från min hustru har jag bara haft ett brev – hon skriver, det börjar redan bli ont om rum i Wiesbaden och priserna gå i höjden. Men med den nuvarande Mark-kursen blir det i alla fall billigt för oss nordbor. Man lever förstklassigt och ändå billigare än hemma. I början snurrar det runt i huvudet, man blir förskråckt över summorna, som rinner mellan ens händer. Mitt huvudmål, middagen här på hotellet, kostar 60 Mark och med en flaska mineralvatten och det procentuella tillägget går det till 80. Men det är tre rätter utmärkt mat och drickspengarna stå på räkningen. I svenska kronor blir det med dagens kurs omkring 1 (en) middagskrischa, alldeles som i den gamla goda tiden hemma. Och detta är I klassens hotel. Mitt rum, litet men med utsikt över Alstern, går till mellan 3 och 400 Mark. Det låter hårresande, men det betyder 5 kr. efter senaste utleg på resekreditivet (Jag fick över 17,000 Mark för 200 svenska kronor). Nu är det visserligen sannt, att marken åter är i stigande; men ett bakslag kan komma när som helst. I varje fall har jag ett bestämt intryck av att man får mycket för de pängar, man ger ut – och mer kan man inte begära.
Här spelas Strindberg och Ibsen (Per Gynt) på teatrarna, men jag har ännu inte haft lust att gå ut någon kväll. Behandlingen tar på krafterna så jag är glad att krypa tidigt till köjs. Vädret har också hittills varit vinterlikt – och den goda värmeledningsvärmen har då en särskilt lockelse. Men våren är i luften, träden stå redan med knopparne fulla, färdiga att slå ut.
Skriv mig nu några rader och säg, när Ni resa. Efter Wiesbaden kunde vi kanske hitta på en liten vrå i detta stora land, där det är vackert och billigt och där vi kunde bilda en liten koloni. Jag kommer nu att arbeta. Det känns som en stor förmätenhet – men tänk om det lyckas! I så fall: es lebe der Dr. Kühl!
Hjärtlig hälsning till din hustru.
Din tillgivne
Axel Lundegård
