Axel Lundegård til Henrik Pontoppidan
Sendt fra Grenna. 23. november 1912
dig och Nordiska Förlaget
Grenna 20 Nov. 1912.
Käre vän,
tack för din bok och nu senast för brefvet, som jag fick i går1. "Torben og Jytte" ha vi båda läst med utomordentlig glädje. Den vittnar om, att du kommit till krafter igen både andligen och lekamligen. Jag sluter mig nämligen till din kroppsliga vigör af den andliga, som uppenbarar sig i ditt verk – och den förefaller mig underbar, när jag tänker på, hur illa medfaren, du var, då jag såg dig sist. Men det var alltså hvad ditt kraftiga handslag lofvade. Tack skall du ha, gamle vän! – Och lycka till!
Boken efterlämnar hos läsarn längtan efter fortsättningen. Och det vill mycket säga i dessa tider af vitter öfverproduktion – då man nästan mår illa så snart man tänker på böcker! Jytte lefver 2 och Mads Vestrup lefver, hvar på sitt vis intensivt. Och äfven modern. De tre göra intryck af att vara iakttagna på nära håll. De andra tyckas mig iakttagna på litet långre afstånd – som naturligt är då det gäller andraplansfigurerna – men också de äro "duktigt ditsatta" som det heter på målarspråket. Välkomna alltså i det gröna, allesammans! –
Så snart jeg såg ditt bref – som vi med spänning väntat hela veckan – stämpladt med Danmark och Gentofte, visste jag ju, att du inte skulle komma nu. Min mening, när jag skref, var ju, att du skulle tillbringa väntetiden här, medan din fru och dotter ordnade hemmet – och då du alltså i hvarje fall var dömd till ensamhet. Nu få vi hoppas, din fru och dotter en vacker dag få lust att komma och ta det gröna gästrummet i besittning, lämnande dig ensam i Gentofte! Det skulle göre dig godt!
3 De funderingar, jag haft på att skaffa dig en vidgad läsekrets i Sverige stå i sammanhang med min egen öfvergång till Nordiska förlaget. Jag sänder dig "Drottning Margareta" och ber dig studera omslagets sista side. Det gäller, som du ser, ingenting mindre än en omhvälfning af hela vår bokmarknad. I stället för att sälja 2000 ex. till 5 kr. styck, vill förlaget försöka sälja 20,000 ex. till 1 kr. styck – i praktupplagor, på linnepapper!
Jag hade tänkt mig att förmedla en förbindelse mellan dig och Nordiska Förlaget. Nu är det mellertid för sent att göra något vid saken i år. Det finns ingen möjlighed att fånga en förläggares öra under stundande högtrycks-bokproduktion. Men på nyåret, då jag förmodligen kommer till Stockholm på någon tid, skall jag tala med förläggern, därest du gillar mitt förslag.
Det går ut på, att "Torben og Jytte" 4 skulle utges i Elitserien någon gång nästa vår, (hvarefter fortsättningen kanske kunde utges samtidigt på danska og svenska). Sedan kunde kanske så småningom "Lykke-Per" komme i Standardserien.
Hvad förlaget betalar för öfversättningar, vet jag inte. För svenska böcker, som ingå i Standardserien är det 15% af boklådspriset. Jag förmodar att du skulle få långt förmånligare vilkor på detta än på något annat förlag.
Få se nu hvad du själf tycker. Tills vidare är det bäst att uppslaget stannar oss emellan. –
Af tonen i dina sista två bref har jag fått intryck af, att Ni danskar öfverdrifva betydelsen af den slags stämninger, som sökt sig uttryck i Sundbärgs bok2. Stämningarne finnas naturligtvis – lika visst som den svenskfientliga motvind, jag t.ex. själf kännt från Danmark (där mina böcker fått sämre och sämre press, ju starkare de enligt min egen mening varit – detta sagd 5 utan minsta själfförhäfvelse, eftersom jag snarare har den känslan, att jag först helt nyligen mognat för min uppgift och alltjämt hoppas genom träget arbete lära mig skrifva bättre!) – Det finns alltså, ville jag säga, en litet fientlig känsla från ömse håll – om man skall rätta sig efter dagens fladdrande vimplar och vädertuppar. Men enligt min tro äro vindkasten kring Politikens och Ekstrabladets knutar icke mer betecknande för riktningen af de starkare vindar, som blåsa öfver landen, än tuppen på Grenna kyrktorn för stormens riktning från Vesterhavet in öfver Jylland.
Nej, nu får jag sluta! Med många hälsningar från min hustru till dig och de dina.
Din vän
Axel Lundegård
