Axel Lundegård til Henrik Pontoppidan
Sendt fra Budapest. 2. januar 1901

kommit bort från hvarandra

Budapest den 2 Jan. 1901.
Grand Hotel Hungaria.

Käre vän.

Tack för ditt bref och din nyårshelsning. Många hjärtliga tankar ha vi i utbyte sändt din sjuka hustru och dig. Önskningar ha vi godt om! Och berodde det på min hustru och mig skulle ingenting fattes de dina och dig under det nya året.

Som du ser befinna vi oss ännu här. Och vi stanna. Vi gå dagligen i vår skola och äro rätt flitiga eller åtminstone vakna lärjungar. Jag tror, att vår lärare är nöjd med oss. Han heter Adorjan Vilmos úr1 och har visst en smula hufvud. Följaktli[gen] 2 förbereder han sig i stillhet att bli författare och deputerad. Han hör icke till de 800 som redan skapat sig ett skriftställare-namn; men han hör till de 8000, som drömma om lagern och diæterne.

Här äro nemligen alla författare deputerade; rangerade karlar, som lägga ägg 3 gånger årligen och dagligen hålla tal i parlamentet.

Äggen äro verk, som det behöfs längre tid till at kläcka. De utkomma nästan på dagen. Exempel: en af de mest begåfvade bland Ungarns moderna författare Herzeg Ferencz2. Hvar dag är han i parlamentet, hvarannan dag skrifver han någonting till en tidning. 15 Nov. utkommer en samling noveller 15 Mars en roman, dessemellan uppföres att drama. (Detta är naturligtvis 3 en schematiserad sanning!)

Vore du född Magyar, min vän, sutte du för länge sedan i Folkethinget. Gamle Jokai, som är en boulevardromanförfattare af mycken fantasi, sitter t.o.m. i Magnathuset, hvilket ger honom rätt till personalsuffixet högvälboren.

Men åter till Norden!

Jag har ännu intet besked fått angående anställningen vid Nobelinstitutet; och jag lär väl nu intet vidare besked få. Det är retsamt, men kan icke hjälpas. Människorna äro nu en gång sådana! Något starkt är det ju, att herr direktören narrar ut en fattig pennfäktare att studera ungerska för egna medel och sedan rent ut förnekar sina uttalanden. Men jag har ju icke vittnen!

Du må tro, det vattnas mig i munnen, när jag tänker på, hvilken roll 4 jeg kunde ha spelat här, om jag kommit med fullmakt som chef för den magyariska afdelingen vid Nobelinstitutet!

Hur länge vi stanna här, beror på hur pass pängarne räcka. Språket är svårt och vi behöfde nog bli här till Maj; men hvar taga bröd i öknen? Vi få nogväl nöja oss med mindre – och återvända kanske redan i Mars. Få se! Vinna vi på lotteriet (vi ha bjudit lyckan en half hand) så möta vi dig i Rom i April!

Vi motse nu med längtan "Det ideale Hjem". Det var ju ledsamt att den kom ut så sent, men dig gör det icke så mycket. Du har ditt säkra publikum och du behandlas alltid med synnerlig aktning af kritiken. Jag har däremot under de senare åren haft att utstå en neddragande kritik, mestadels 5 grundad på personlig animositet, men naturligtvis också på den i Danmark för tillfället gängse andliga protektionismen. Sådant gör hvad det kan för att undergräfva en vunnen ställning. Parolen mot mig har varit den farligaste. Man har sökt reducere mig till en underhållningsförfattare, en publikumsgunstling, en framgångs-sökare. (Du minns kanske, hur Edv. Brandes affärdade "Asra" i Politiken.) Därför är det farligt för mig att√ komma för sent. Mina böcker, som under de senare åren gått till trots för pressen, behöfva nemligen just därför längre tid att slå sig igenom på; ty det tager tid, innan en af pressen oberoende mening hinner sprida sig bland de literärt intresserade.

Ännu värre skulle det naturligtvis ha varit, om du haft rätt i ditt mycket ringaktande omdöme om Sturz. Men det tror jag icke. Vi ha under de senare åren kommit rätt långt bort från hvarandra i vårt 6 literära åskådningssätt. Jag märker det alltid, när vi ha tillfälle att tala något närmare samman; och aldrig har jag kännt det så starkt som när vi i Snertinge talte om Struensee och den moderna historiska romanendiktningen i allmänhet. Det förefäll mig då som stode du på en ståndpunkt så fjärran från min, att du icke ens förstått meningen med min√ skildring. Så förefaller det mig också nu. Hvem af oss som får rätt, skall framtiden utvisa. För mig är Sturz ett verk, som i all stillhet, utan stora åthäfvor, men lugnt och bestämdt pekar mot stigar, fjärran från dagens literära allfarväg, men som leda djupt in mot sanning och skönhet. Seså, nu vet du det, gamle vän och nu skall jag icke längre rosa mig själf!

Men vet du hvad, när man 7 eljes ser hvad som i Danmark förlägges och stämplas som literatur i pressen, så – – ja, jag har nyss läst Enevold Brandt af Svend Leopold och ett på samme gång anspråksfullare och tommare tryck-opus får man leta efter. Jag undrar om sådant verkligen kan slås upp till någon betydelse af nitiska3 vänner i pressen? Hvarför icke – i ett land, där Peter Nansen år efter år hyllats som diktare i det förnämsta intelligensbladet. Att herr Hirschsprung icke har någon aning om, hvad literatur är, synes mig hädanefter solklart. (Jeg bad honom sända mig boken, då jag såg den annoncerad, och han sände mig den i present.)

Ja, nu nog för i dag. Min hustru och jag bedja dig framföra våra bästa nyårsönskningar till din hustrus sjukbädd. Behåll också för egen del en helsning från min skolkamrat och ett handslag från din tillgifne

Ax. L.

 
[1] úr: Hr. – efter ungarsk navneskik er rækkefølgen: efternavn, fornavn, titel. tilbage
[2] Herzeg Ferencz: Ferenc Herczeg (1863-1954), ungarsk dramatiker (som var født Franz Herzog). tilbage
[3] nitisk: nidkær. tilbage