J.A. Björklund til Dansk Forfatterforening
Sendt fra Stockholm. 26. december 1903
om författaren begär honorar
| [trykt brevhoved:] Nya Dagligt Allehanda Hufvudredaktören |
Stockholm den 26 Dec. 1903 |
Till
Dansk Forfatterforenings Bestyrelse
För rätt länge sedan, under sommaren, erhöll jag en skrifvelse från hr Henrik Pontoppidan angående en af honom författad skizz, hvilken fanns införd i Nya Dagligt Allehandas veckobilaga Allehanda i maj 1902 under titel "Magisterns hatt". Skrifvelsen kom tyvärr att lemnas obesvarad, dels emedan jag vid tiden för brefvets mottagande ej befann mig i tjenstgöring, utan vistades på landet, dels emedan jag naturligtvis ämnade vid återkomsten 2 till Stockholm söka taga reda på förhållandet, hvorom jag måste bekänna mig icke hafva haft en aning, innan förf. därpå fäste min uppmärksamhet.
Genom min uraktlåtenhet att strax svara, för hvilken jag ber Eder till Hr Pontoppidan framföra min ursäkt, råkade emellertid denna sak att trängas ur mitt minne af många andra angelägenheter. Påmind genom Edert bref har jag sökt utröna sammanhänget och därvid af öfversättaren erfarit följande:
Skizzen, som icke är lokaliserad och som återgifves med författarenamnet utsatt, är öfversatt från en tysk tidning, öfversättaren minnes icke riktigt hvilken, men tro, att det möjligen kan vara bilagorna till Kieler Zeitung eller Frankfurter Journal. Öfversättaren 3 har föreställt sig, att skizzen var skrifven som original för den tyska tidningen – skandinaviske författare skrifva ju ej så sällan originalberättelser i tyska tidningar – och att i följa däraf en öfversättning till svenskan kunde fritt företagas. Enligt hvad öfversättaren bestämdt vill minnas fanns intet i det tyska bladet, som tillkännagaf, att detsamma själft öfversatt berättelsen.
Jag har sanningsenligt anfört öfversättarens uppgifter för att lemna den begärda förklaringen, icke för att komma ifrån honoraret, om författaren begär ett sådant, i hvilket fall han benäget torde lemna mig uppgift på beloppet. Det är numera efter konventionen ytterst sällan som några småberättelser af danska författare finna väg till den svenska pressen. Sker det, så sker det 4 som nu, genom en olyckshändelse. De danska novellisterne förblifva okända för den stora del af publiken, som ej förstår något annat språk än sitt modersmål. Ingen kan beklaga detta mera än jag, som så ofta njutit af de danske författarnes geniala framställningskonst. Men det kan icke hjälpas. Konventionerna gå framför allt. Folkens massor lära icke förstå hvarandra, och författarne – tro, att de vinna härpå.
Ja, tidningarne kunna ju betala, invänder Ni. – Ja somliga, svarar jag, och de sky icke kostnaderna, men besväret tidsutdrägten och obehagen.
Förlåt välvilligast min frispråkighet. Der är, parole d'honneur, ej förestafvad af dåligt lynne.
Med sann högaktning och sympati
J.A. Björklund
