Victoria Benedictsson til Otto Borchsenius
Sendt fra Hörby, Sverige. 13. maj 1886
Hörby d. 13 Maj 86.
Herr Redaktör!
Tack för länge sedan och tack för alla tidningar ni sändt mig! Det gläder mig så att se att ni mins att jag fins här i min undangömda landsända.
Härmed sändes den omtalade folklifsskildringen, just nu tryckt i Geijerstams Revy. Vill Morgenbladet ha den, så är det godt, annas kan fru Horten få biten att försöka sin lycka med. Jag har i manuskriptet ändrat replikarne till vanlig svenska för att underlätta öfversättningen, men bäst blir att på danska sätta dem på landsmål igen, eljast verkar den icke alls som den skall.
2 Det är nu så länge sedan jag skref till er, att jag känner mig helt främmande igen, men det skall väl gå öfver när jag får slut på det arbete jag håller på med nu, så att jag åter kan söka umgänge med mina medvarelse. För närvarande lefver jag som ett eremitbi i min håla och skall hålla på så hela sommaren. Det går an att jag älskar det lugna, stilla arbetet så högt som jag gör, ty det går sakta för mig att skrifva: så fort jag är missnöjd rifver jag sönder och skrifver om, och det kan jag upprepa otaliga gånger innan jag lyckas få det uttryck jeg vill. Men hvad bryr ni er om det! Ni har naturligvis en tidningsmans snabba hand.
Jag undrar så mycket hvad ni skall tycka om mitt opus, när det blir färdigt. Jag är sjelf så förälskad i mitt enkla ämne. Hade jag bara makt att utföra det just så som jag önskar! – Vet ni det är så underligt att lefva 3 såhär isolerad, – en tyst, radikal varelse, midt i en stock-konservativ omgifning. Det blir att bilda sig en verld för sig och långa tider sluta sig i sitt skal som en snäcka. Men sen skall jag taga min skada igen, liksom då jag tog mig den långa hvilatiden i Stockholm.
Jag undrar så mycket om fru Agrell skall söka upp mig här, innan hon reser åter till Stockholm. Jag hoppas det.
Om ni kommer till Skåne i sommar, så res icke mina dörrar förbi utan att titta in. Det är em evighet sedan jag hörde ifrån er.
Min helsning till Schou's, om ni träffar dem.
Vänskapsfullt
Ernst Ahlgren.
